Jag slutar aldrig att förvånas

Nej, Josefine det är inte dig det är fel på.. 
Nej, det är det inte heller.. jag tänker inte bli osäker på mig själv bara för att en människa som påstår sig tycka om en knappt tar på en, eller ens. Ja någonting. Man blir behandlad som luft helt enkelt.
Och folk som känner mig vet att jag inte är den som är den som låter mig bli behandlad på det sättet.
Jag behöver närhet, det gör väl alla. Och man ska väl knappast behöva fråga efter den, eller?
Ska man behöva fråga eller säga "kan du krama mig?", "kan du kyssa mig nu?"
I min värld funkar det iallafall inte så. Om det gör det i din värld, fine.. men jag tänker inte gå med på det.

big girls don't cry.. :)

but it's time for me to go home..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0