Jag har blivit så jävla bekväm av mig och åker bil ungefär vart jag än ska. MEN det har också gjort mig totalt anti mot att åka kommunalt. När jag åker tåg så sitter jag mest och stirrar ut människor och undrar vart dom är på väg, Sen kanske jag somnar till och snarkar och människorna omkring hatar mig.
Men att åka buss är värst. Jag hatar det. Folk som sitter bakom sitter och nynnar och harklar sig och typ drar in snoret som håller på att rinna och man hör hur det dras ner i halsen. Vuxna män sitter och hostar rakt ut och man vill spy och ha gasmask och man undrar fortfarande varför man får konstiga virus hela tiden. Andra människor har jättekonstiga kläder. Andra människor är skitsnygga, varför har man inte sett dom förut för?
Eller typ jättetjocka människor som sitter och äter pommes eller hamburgare på bussen. Jag vet, jag är hemskt.
Men nu pratar jag T J O C K A. Jättefeta, lönnfeta. Det får mig att vilja leva på sallad. Tills jag kommer hem och blir sugen på donken eller t.ex kinamat. Inte för att jag är någon fitness/modell direkt. Men ändå.
Ge mig chips och öl!

Träffade Heidis mamma igår i mörkret och mitt blonda svall lyste ganska ordentligt hon sträckte fram handen till mig och tänkte hälsa tills hon såg mitt ansikte och gjorde den mest chockade minen någonsin "men heeej.. jag trodde du var någon Marilyn Monroe typ" (med finsk accent). Jag kände mig ju inte ett dugg snygg då. Eh, JO.
Haifa och Marilyn ute i mörkret. Ja, Heidi och jag alltså.

Det känns som att jag är bakis, jag är absolut inte bakis. Jag drack inte en droppe igår för att jag hade en bokning hos frisören idag. När jag väl stigit upp och borstat garnet så ringer min telefon, det var han som äger frisörsalongen "hej Josefine! Du skulle fixa ditt hår idag men din frisör... hon är sjuk, tyvärr." MEN SUCK.
Jag förstår inte, varför varför varför.... ALLTID när jag har någonting att se fram emot så kommer alltid något ivägen. Varför har jag sån sjuk tur med allting jämt för? Kan någon tala om det för mig.

Sen slog jag en signal till faderskapet också och skulle be honom plocka upp mig jag ville handla mat och lite grejer. Nej, inte det nej. Då är han på väg till landet. Ja, men vad roligt då.
Fråga mig inte ens om jag ska med ut idag, jag är på jättedåligt humör för att ens överväga det just nu.

Fint väder är det fortfarande iallafall och jag har en jättefin tunika som jag köpte likadan som Heidi.

Tack och hej leverpastej!