Mer död än levande

Igår hade jag en snygg-dag som fick heta duga. Jag kände mig snyggast på hela jordklotet typ. Den solen blev till en PANGkaka imorse då jag vaknade och mitt hår låg inte alls som det gjorde innan jag gick och la mig. Vilket är ganska logiskt då jag sover som en vilde. Folk undrar varför jag har så "stor" säng då jag bara sover längst ut och nästan utanför sängen. Ibland h'änder det att jag vaknar och ena benet hänger nedanför sängkanten. Sen så vet jag inte hur många gånger i sömnen jag springer upp och ned för att öppna dörren till min dammvippa som har beslutsångest men alltid lyckas vakna PÅ mig och ser helt förskärckt ut när jag kollar på henne och önskar att jag var henne just då. Bara vara hemma, sova, äta och vara fet. Okej, så jävla fet är hon inte. Hon äter också som en karl.

Klockan är nu 18.10 (i skrivande stund) och jag kom hem för fem minuter sen från jobbet. Jag hann läsa två böcker för grabbarna grus som var kvar sist. Mitt i allt fick jag ett oväntat samtal, haha. Det sista jag hör är "men gumman.. gumman.... " sen bryts det. Då kom deras pappa in också så det var väl ganska bra timing ändå.
Jag klädde på mig i samma veva som dom klädde på sig så jag skulle komma iväg så snabbt som möjligt, nejdå jag är inte alls stressad av mig, inte alls. Det är tur att deras faderskap är väldigt trevlig faktiskt.

Mina ögonlock hänger ner till magen känns det som. Helt sjukt slut. Jag förstår inte människor som pallar träna efter en lång arbetsdag. Går jag och lägger mig nu så somnar jag. Och jag kan inte göra det. Idag stängde jag = stanna kvar sist. Imorgon öppnar jag = kommer dit först. Känns ju som att en övernattning hade passat in, fast ändå inte. Är livrädd för att vara ensam på jobbet. Det är för stort. För läskigt. Jag blir paranoid så fort jag hör någonting. Och ja juste på det att jag börjar tidigt imorgon - slutar tidigt, så har vi möte vid 18 också så jag hinner ju ändå inte dra iväg någonstans. Om jag nu skulle ha någonstans att dra iväg till.
Jag är trött. Heltid är för vuxna, hur vuxen är jag då. Fast... det är väl fullt mänskligt att vuxna också är trötta.
Hahahahaha.. jag vuxen. Om min pappa skulle läsa det här skulle han bara skratta åt mig och säga "du är inte vuxen".


snark då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0