På bussen träffar man antingen folken man vill eller inte vill träffa. Man kan inte riktigt vara säker.
Jag gick och satte mig på platsen närmast avstigningsdörren iallafall och satt där och försökte rota fram mitt headset så jag kunde lyssna på musik. Vilket inte gick eftersom jag hade hela mitt liv i väskan.

Jag sket i det och kollade rakt fram. Sen hör jag en liten flickröst bakom mig och en äldre kvinnans röst. (mormor)

Flickan: ... hon hade iallafall sån där ljus hårfärg!
Flickans mormor: jasså, jaha..mhmm.. vill du ha lite fanta?
Jag kikar bak, men vill inte kolla för mycket. Jag kände igen rösten.
Sen kollar jag lite till på flickan.
Jag: heeeeeeeej L*****!
Flickan: heej!
Nu är det dags för oss att stiga av, på samma hållplats. När vi väl stiger av.
Flickan: HEEEJ JOSEFINE!
Hon pratar exakt som Lotta på Bråkmakargatan. Ser ut som Lotta på Bråkmakargatan.
Mormor: jaha så det är du som är Josefine! Trevlig att träffas
Pratar folk om mig hemma?
Nu har jag iallafall börjat traska hemåt då hör jag flickan igen
"TREVLIGT ATT TRÄFFAS!"
Kan ju passa på att tala om att hon endast är 5 år gammal.

Har jag sagt att jag älskar barn?