Nä, jag får väl erkänna det då. Jag har ingen jävla karaktär. Jag skulle ju inte dricka nu på jättelänge. Hur länge höll det i sig? Ja, jo en vecka. Grattis Josefine är måttligt stolt över mig.

Först siiter jag i en frisörstol i ungefär 5h. Allting blir fel första gången i våra liv. Vi får panik. Jag får g från frisören 1½h efter att dom har stängt. Kan meddela nu att jag måste dit igen. Min hårbotten ser bedrövlig ut.
Lovade Joe att ha en pojkvän jag ska dit nästa gång. Ja, men jo.. någon som ställer upp lite snabbt kanske?
Sen så undrar han om killarna jag träffar är blinda eftersom att jag är såååå snygg.
Sa han alltså.

Hem till min madre och äta broccolipaj, sallad och kräftor. Jag åt bara broccolisörjan och massvis med sallad. Ja, och kräftorna då. Slörrrrp! Ok, lögn. Dom var fan inte i godaste laget. Sen drog min kära mor fram skumpan.
"Jossan, nu ska vi njuta!". Min mor är så himla stekig. Så där satt vi och skålade. Min lillebror skulle hämta champangeglas men kom tillbaka med dom största vinglasen som finns i hemmet "hur fan ska jag veta?".
Jag fick huvudvärk direkt. Jag + skumpa = dålig kombo.

Mamma försvinner ut med hunden, återvänder med grannens nycklar. "Kom Jossan, vi ska över och festa och sedan gå över till garage". Lätt tänker jag och drar på mig paltorna. Sen ångrar jag mig och klär av mig igen.

Ungefär 30 min senare har jag sån tristess så jag får panik. Jag smsar Sandra.
- Jag vill gå ut!
- Men hallå, är du full eller?
- Nej, druckit tre glas skumpis
- Vi går ut, ååh du gjorde mig genast lycklig!

Så där stod jag. På med paltorna igen. Sminka på lite, svettas ihjäl och halsa ett till glas skumpa. whatever!
Gick ner och mötte puddingen. Vi skulle in på corner först en vända för att ta något glas men det var ju proppfullt.
Vi gick över till KC direkt. Vilket vi inte skulle gjort. Det var bara småstimm ute. Jag blev rädd.
Jag och Sandra satt som två idioter i hörnet och hällde i oss drink efter drink. Sen rullade det på och folket började komma. Sen fattades det cigg så vi kutade över till corner där jag mötte på min mamma. Hon var på lyset ganska ordentligt. Asroligt. Hon skulle presentera mig för sin "kille" som var "engelsman" men som rättade henne "no, irish".
Men han kunde inte annat än att kolla på min klyfta. Jag satte mig på huk "hej hej". Han stirrade iallafall.
Sen kommer Matte förbi. Vi kramas och tjiptjop.. sen går han fram till min mamma kramar henne "Joossseeefine mammmaaa.. du, håll ett öga på din dotter. Man vet aldrig med henne". Vad menar du med det då?

Sen kutade vi hem till min mamma. Jag blev akut....
Nog om det.

Tillbaka in på Kc igen. Det handlades för mycket alkohol än vad som skulle handlas. Jag överskred min budget där inne. Jag fick mig en "markus"drink som mest påminde om en sorbet glass i martini glas.
Jag fick min vidrigaste brainfreeze någonsin och slurpade självklart ut på mitt linne.
Sen är det blackout.

Dags att vandra hemåt. Väl hemma hos Sandra käkade vi i oss sallad, en varsin smörgås och så delade vi på en lasagnportion. Sen gick vi och la oss. Ah, kul att vi ska upp om 3h och springa. Kul, jättekul.

Vi höll på att försova oss. "Josse, klockan är 07.10... vi måste gå till tåget om FEM minuter". Vi flög upp som idioter och kutade till tåget. I HIGH HEELS! Jag såg riktigt bortamatchig ut. Jättepinsamt att några killar som antagligen var på en efterfest som tjoade från balkongen. Det var ju inte als pinsamt att vi var på väg till utbildningen den tiden, nej nej.

När vi sitter på tåget kommer Sandra på att hon glömt strumpor. Likaså har jag.
Vi kutar in på pressbyrån och Sandra köper knästrumpor som hon ska ha i träningsskorna, hahaha.
 
Hetaste jag sett, någonsin. Lite upphetsande.

Jag hade utan. Mina fötter är riktigt förstörda nu och luktar som.. ja, ni vill inte veta.
Jobbigaste dagen på länge. Först så kommer man in dit till GIH, alla är värsta sportfånarna.
Jag och Sandra, nej men hej. Vi gillar bara mat.
Vi är fortfarande fulla. Väldigt bra intryck. Efter någon timme kommer bakfyllan. Vi är ju idioter.

Den här dagen blev hårdare än vad jag trott. Hinderbanor, massa olika lekar. Jag förlorade hela tiden. Sen boxning i ett antal timmar som tog KÅL på mig. Därav har jag svullna vrister och väldigt stela smalben för tillfället. Stjärten smärtar med. Sandra har en skakig hand. Välidigt skakig.

Sen ska vi ha dansövningar. Helt plötsligt stiger han in. Han som ska lära oss. Robin. Jag nyper tag i Sandra, "du... han var ju inte ful precis". Jag skämdes över att vara gammal dansare men tappat känslan totalt. Jag skämdes.
Sen fick jag in det igen, and i liked it veriiiiiiiiiiiiii much. När han strutta runt där och gjorde sina moves blev jag helt till mig. Är det något som tänder mig är det män som KAN dansa och inte "svenne-dansen".. fot till fot, knäppa fingrarna. Det var Robin som döpte den till det. Han ska nog aldrig besöka KC tror jag.
Pinsamt var ju också att han kollade på mig varje gång han sa "sen så kan man dansa med hela kroppen och variera, och inte bara röra på höfterna." Ögonkontakt. Det var säkert inte riktat till mig.

Nåja, våran ledare Maria tog ju kål på oss med boxningsövningarna ungefär hela tiden.
Jag kommer inte kunna sova och jag kommer inte kunna gå imorgon, så ni vet.
Jag borde stretcha, på riktigt.

Aja, nu har jag iallafall fått en intyg. Nu är det bara steg 2 kvar, sen är jag färdigutbildad korpenledare!
Grattis till mig!!! 








Fyfan. Skärpning nu JOSEFINE!