Jag hatar lögner. Det gör väl alla. Men jag menar när ens nära ljuger för småsaker som inte spelar en jävla roll egentligen börjar man ju undra. Är det svårt att bara säga som det är och göra saken mycket lättare än att det går några månader och SEN får man reda på det och då har det blåst upp till en stor grej.
Jag brukar skita i VAD folk ljuger om. Om det inte handlar om otrohet. Men små fjantiga saker gör mig bara helt 'whatever'. Men det är själva saken att man ens kan få för sig att dra till en lögn istället för att göra en sådan enkel sak som att bara spotta ut det man har att säga.

Likaväl människor som bestämmer "träff" med en, men som "råkar" stänga av telefonen. Eller "råkar" glömma bort att höra av sig. Eller bara "RÅKAR" att inte höra av sig alls att säga att man inte kan ses den dagen, eller alls.
Det tycker jag är fjantigt. Snälla, visa lite stake och säg som det är istället för att ta genvägar.

Var rak på sak. Tack.