nostalgi




90 talet var en hit för mig. Jag trivdes som fan då. Allt var bra!
Jag hade pojkvänner titt som tätt.
Jag var först ut av alla i skolan att ha byxkjol. (som senare blev jääävligt stort.)
I sexan kärade jag ner mig i min nya lärare Jesper som var 23 år.
I sjuan kärade jag ner mig i allt och alla. Även fast jag hade pojkvän (han var då 18) i uppsala som senare blev målare och som 5 år senare var hemma hos min mamma och målade om MITT gamla rum och jag stod i hallen och började skratta och gick därifrån. Han kände nog inte igen mig. I samma veva blev jag 'kär' i handbollskillen som kärade ner sig i mig med. Vi blev aldrig tillsammans. I 8an trodde mina killkompisar (och grannar) att jag hade ett hemligt förhållande med just handbollskillen även fast det var en helt annan kille jag träffade just då.
I 8an blev jag också 'kär' i min nya gymnastiklärare Olof. Han var då 24. (ser ni mönstret med äldre killar?)
Sen fick vi EN till gymnastiklärare Danne, han var nästan snäppet snyggare också. Och dom var lika gamla, och jag var lika kär i båda två. Jag glömmer aldrig när vi hade haft uppvisning i teatern och båda två kom fram till mig och gav mig en kram och tyckte att jag var störtskön på scenen. Jag hade lust att ta med dom båda backstage vid det tillfället. Tror ni att man någongång ville missa gympalektionen i högstadiet eller? Eh, nej.
Man skämdes ju bara för tjejerna som hade "mensvärk" varje gång och var tvungen att gå på värsta långpomisen och ha med sig en underskrift från en mack eller mataffär. Åt dom hånskrattade jag åt. Medans jag visade mina talanger på gymnastiken. Speciellt i fotboll. DÄR impade jag på dom båda.
Jag vill gå om ett antal klasser nu. Eller det gör ingenting egentligen. Nu har jag massor med härligt snygga pappor jag kan spana in om dagarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0