Otippat att jag skulle se den igen och otippat att jag måste köpa den för att jag kan se den om och om och om igen.
Ja, jag tycker om fotboll. Jag har aldrig gillat fenomenet "huliganer" dock. Stört larvigt och jättepatetiskt!
MEN.. ändå sitter jag där och ryser och sjunger med. Inte för att jag är något United fan, men ni vet.
Man hänger med liksom. Sen helt plötsligt känner jag bara att uh, fan vad jag saknar gå på match. Jag SAKNAR att SPELA match av hela mitt hjärta. Det är helt sjukt hur besatt man kan vara av något man inte gör längre.
Nåväl (vilket är ett ord jag nu kom på att jag använder i varenda jävla inlägg på senaste tiden, haha).

Min pojkvän dör i slutet. Jag vet inte vad det är med honom, men jag blir kär.. igen. Han påminner dock om ett ligg.
Ett gammalt sådant. Dejt, whatsoever.
Jag är nunna, glöm inte det.