För att hålla mig till det verkliga livet några sekunder innan jag lämnar över min dröm till er så ska jag berätta lite vad som hände igår natt. Det är så här, när jag tittar på äckliga filmer/serier eller bara konstiga saker så brukar jag drömma om det. På ett eller annat sätt. Samma sak med sex. Ser jag det, har det eller tänker på det mycket drömmer jag om det med. Min dröm som jag hade inatt skulle bli årets film om någon hade tid att skriva ett regi till den. Välkommen!


Jag har hamnat på övernattnings-party hos några tjejkompisar. Vissa där har jag inte sett på länge. Vissa har jag haft mer än  en "vänlig" relation till. Vid sängdags hamnar jag i sängen med fröken I. Fröken I klär av sig och jag likaså och hoppar ner. Vi intar skedposition självklart. Händer trevar över kropparna. Andningar blir till flås.
Helt plötsligt så är jag inte där. Jag är ute med en hund och jag har två barn att se upp till. När jag fortsätter att vandra träffar jag på en gammal arbetskamrat L. Hon står och smygröker bakom husknuten. Hon bjuder in mig på vin.
Efter ett tag så stormar en gammal klasskompis in från högstadiet. Hon ska iväg och tatuera sig. Hon ska tatuera in fisk-tecknet på ryggen. Jag är också fisk. Så jag tänkte haka på. Inte mer än det så jag följde jag med. Men jag gjorde aldrig någon tatuering. Utan jag gick tillbaka till kvinno-orgien som man kunde tro höll på i lägenheten i Karlberg.

När jag kommer tillbaka så sätter jag mig i soffan. Lite förvirrad över situationen. Hur kom jag tillbaka till Karlberg så snabbt ifrån Sigtuna(?) Jag börjar bli sinnesförvirrad. Sen kommer I och lägger sig över mig i soffan. Jag börjar tänka på en annan person helt plötsligt och blir totalt ointresserad utav henne. Hur vacker hon än är. Men karaktären är inte stark nog. Iallafall inte när man faktiskt inte har någon. Helt plötsligt hade jag mina händer över henne igen. Drog en filt över henne då vi inte var ensamna i rummet. Trevade neråt där säker mark blir osäker. Efter en sekunds "fingertoppskänsla" så förstod jag att det var grönt. Det här var det hon ville. När folket nu begav sig därifrån så kastade jag bort filten och begav mig neråt. En blandning utav sött&salt. Skakiga lår och behagliga ljud. Trivsel.

Till slut fick jag panik och var faktiskt tvungen att ta sista tåget hem. Jag skulle faktiskt jobba dagen därpå. När jag väl packat ihop alla mina saker för att kuta ner till perrongen så missar jag tåget precis. Jag står och trycker på knappen på dörren utan resultat. Det åker iväg. Jag skriker och blir frustrerad. Jag vill hem.
Det kommer ett tåg till. Inte en endaste människa stiger av. Nehe. Jag kliver på och går och sätter mig. Jättemycket män som står upp och kollar iaktagande och nervöst men ändå så säkert. Jag sätter mig ned och i samma stun ser jag en av männen dra vapen. Han skjuter i taket och två män till gör exakt samma sak. Jag hamnar i någon slags trans och tror att jag drömmer (komiskt nog). Blir naturligtvist livrädd och blundar. När jag öppnar ögonen har jag en pistol riktad mellan ögonen. Det här är inte sant. Vad är det här? Jag väljer att hålla tyst. Kan knappt andas. Jag vågar inte andas.
Killen som har pistolen riktad mot mig måste vara den finaste jag sett på länge. Men inte ens det vågade jag tänka just då. Sen kommer det en till man och sätter sig bredvid mig. Han håller också en pistol i handen och kliar den mot huvudet. Vänder huvudet och kollar på mig och frågar mig vad jag gör ute så här sent. "SVARA!" skriker han och trycker sin pistol under hakan på mig. "jag ska hem...." säger jag med världens mjäkigaste och försvarslösaste röst.
Han sätter pistolen mot min arm och trycker av. Jag är för rädd för att känna något. Känner bara en il igenom kroppen och ser blodet. Han som satt mittemot mig sitter och stirrar på mig och ler lite psykopatiskt. Jag svimmar av.

När jag vaknar upp ligger jag i en slags resesäng. Som står i något rum. Någonstans. Jag vet verkligen inte vart jag är. Killen som suttit mitt emot mig komm och drar pistolen över min kropp. Slingrandes. Jag är dock inte naken. Men han leker med den över mig. Livrädd ligger jag där och han ler som vanligt. Världens finaste leende på världens kanske läskigaste människa. Ändå skrämmer han mig inte. Jag är inte lika rädd för honom som dom andra som är där.
När jag ser mig omkring ser jag att min kollega Å är där och ett gäng andra tjejer jag aldrig sett förr.
Jag kan inte sätta mig upp. Det gör för ont i hela kroppen. Sen är det någon som bär mig över till en bänk, framför ett bord där tre andra killar sitter. Alla med vapen. Han som bar mig släpper ner mig framför dom. Samtidigt dom pratar med mig sitter dom och viftar med sina pistoler. Jag viker undan huvudet och dom skriker på mig att titta på dom.
Sen kommer Han. Han sätter sig mittemot och knuffar bort en annan kille som sitter där. Han börjar ställa mig massa frågor. Om vad jag heter, vart jag bor, vad jag gör osv. Men med en sån spydig attityd jag aldrig träffat på förut.
Hur elak, spydig och nonchalant han än är när han står/sitter och viftar med sina vapen så är jag inte rädd för honom.

Ju längre tiden går. Ju smartare blir jag. Ju mer orädd blir jag. Ska dom döda mig så kommer dom göra det snart. Då kan jag lika gärna vara spydig tillbaka. Han slår mig aldrig, hur mycket jag än ser i Hans ögon hur irriterad han blir när jag svarar med spydiga svar tillabaka. Eller kallar honom patetisk osv. Men någonstans tror jag han tycker om det.
Jag tar fram mina "attityd-problem-ögon/ögonbryn" och blir en helt annan människa. Jag, men elakare.
När jag lägger mig i sängen, efter att ha blivit tillsagd att göra det så klart. Så sätter han sig vid fotändan och ska "passa" mig. Han tar upp ett paket ciggaretter. Utan att ens tveka frågar jag honom om jag kan få en. Han kollar på mig med dom där blåa ögonen och ciggen på sne i munnen. Sträcker fram paketet och jag fångar en ciggarett med munnen. Han tänder den åt mig. Vi säger ingenting. Vi bara tittar på varandra. Tomt. Eller väldigt djupt. Jag vet inte. På ett väldigt väldigt sjukt sätt gör han mig varm i hela kroppen.

Vid senare tillfälle sitter vi ett gäng runt ett bord. Och ju längre tiden går så tror jag allt mer och mer den här killen börjar faktiskt bli lite förtjust i mig. Han slutar vifta pistolen mot mig. Vilket jag tar positivt. Helt plötsligt så kommer en låt som spelas upp. Alla blir helt förtjusta. Speciellt jag. Min favoritlåt. Halleluja. Alla sjunger med. Jag tar ton och sjunger nog högst av alla. Han och en annan kille tittar på mig. Vid det tillfället trodde jag iofs att dom skulle skjuta mig. Men nej. Han ler. Och inte på ett psykopatiskt sätt. Han ler på riktigt. Han ställer sig upp, tar tag i mig och så kysser han mig. Jag är fortfarande inte rädd. På ett sjukt sätt känner jag mig trygg. I samma stund kliver den sjukaste av dom alla in. "The boss". Han skjuter hejvilt. Det blöder ifrån hans axel. Jag sätter mig och blir genast rädd igen. Han ställer sig framför oss och drar ut en kökskniv ut från axeln. Jag håller mig för att kräkas. Han hänger upp kniven bland alla andra knivar. Sen tar han en matkniv och sitter och gnider den hårt mot armen. Jag lägger mig och låtsas sova. Jag ville spy. Jag ville hem.

Jag vaknar på natten av att någon kryper ner i sängen. Det är Han. "Psykopatflinet". Vilket jag kallar honom med. Han skrattar åt mig och berättar att han faktiskt heter Sebastian. Mitt i allt skratt avbryter han med "jag vill ha dig. Nu" Vad finns att göra, jag säger inte emot. Han sticker neråt. Jag flyger uppåt. Efter mycket gymnastikövningar så somnar vi gott.
Vaknar. Han håller om mig. När jag slår upp ögonen ser jag massa omkring som bara står och glor. Som sedan börjar klappa händerna. Han vaknar också. Helt plötsligt känns det som att jag frihet och röra mig lite som jag vill.
Ingen som säger åt mig vad jag ska göra. Förutom då jag råkar röra vissa saker blir det ett jävla liv.

Jag har nu fått alla över till den "Goda" sidan. Förutom en. Monstret. Eftersom att vi inte kan döda honom. Då det är mord. Måste han på något sätt kunna döda sig själv. Vi funderade ut en hel del saker han skulle kunna göra....

Här vaknade jag iallafall.

Jag vet varför jag drömde om knivar och att han högg sig själv. Var det någon mer än jag som tittade på dokumentärern om han Kannibalen från Rottenburgh eller vart det låg. I Tyskland. Det såg jag och blev illamående. Därav mina fina drömmar. Det andra kan jag själv inte stå för.