Klev nyss innanför dörren efter att ha varit på mitt "gamla" jobb. Nu, idag mår jag mycket bättre.
Idag har jag fått så många kramar så det räcker iallafall den här månaden ut. Helt underbart!
Stod och pratade med Lissan så tittar M ut från en dörr. Hon kollar på mig "är det verkligen du?" blicken. Sen rusar hon emot mig "Jooosseee heeeeej" så hoppar hon upp i famnen på mig och jag får en bautakram. ÅHH.
Nr jag vänder mig om har jag S som kramar om mitt ben, kramar om henne.

Sen går jag in i rummet där grabbarna grus håller på stojar. Kikar in "heeeej!" T kollar på mig.
Sen kommer han fram med en hund och säger: "jag tog med min hund idag, Ludde!" ungefär här tårfylls mina ögon.
UNGEN KAN PRATA RENT. Han ger mig en kram. Mitt hjärtade stannade till och jag blev helt varm i kroppen och kände en slags ångest över att ha "lämnat" dom. Han står bara och kollar på mig när jag skrattar och ögonen rinner samtidigt.
Helt sjukt.

Sen går jag in till dom allra minsta. "HEEEEEEJ". Dom skiner upp som små solar, underbaringar är vad ni är!

T och dom andra grabbarna står och hoppar i blåpölen så frågar jag honom: Har du saknat mig?
Han kollar på mig, håller tag i mina armar och svarar: Jaaa!
JAG HAR SAKNAT DIG MED... snyyyyft.

Sentimental-Jossan kom fram idag.

Åh. Det här behövdes verkligen, verkligen verkligen.

Sen skulle en av dom äldsta gå hem och lillebror var sjuk men jag såg honom ute på gården så går jag ut och ropar på honom: "Oooooooscar, HEEEEEEEJ!" Vad gör han då? Jo, han kutar emot mig med nappen i munnen och ler så där som bara han kan med ögonen. Ååååååhhhhhh.


Förstår ni varför jag älskar det jag höll på med?