Dags för det här kjoltyget att slumra in snart.
Ska INTE titta på paradise hotel idag. Jag orkar inte. Det händer ju inget roligt längre....
Sitter istället och tittar på bilder där jag har långt hår och blir tårögd. Hur kan jag låta mig tvingas av en frisör att klippa bort 10 centimeter av mitt älskade hår? Jag är nog inte fullt friskt. Det enda jag gråter över nu för tiden är över komplexa saker som har med mitt utseende att göra. T.ex mitt hår.

Jag kan inte sova på nätterna för att jag ligger och grubblar över helt obefintliga saker som egentligen inte borde spela någon roll. Men nej, jag är världens tönt och kan inte sova för att jag drömmer och tänker på mig själv med långt hår.
Det finns andra problem här i världen. Jaha, men MITT hår då?

Förlåt. Så hemsk är jag inte. Självklart vill väl jag också vara "fröken sverige barmhärtig" och önska fred på jorden, hitta en lösning på fattigdom och svält. osv osv osv..

Allt kommer i sin tur. Jag har mig själv att tänka på först. För en gångs skull.
Den påstar att jag inte gjort annat i mitt liv känner verkligen inte mig. Sådetså!

Kom och tänka på en disskussion jag och männen hade i bilen på väg till barnens ö förrförra helgen apråpå fetma.
Eller allt började egentligen med att vi pratade om att att få nya organ om man nu skulle behöva det.
T.ex en alkoholist får ju inte en ny lever. För denne har ju valt (oftast) att fortsätta att dricka så pass mycket alkohol så att levern inte klarar det mera. Dvs han/hon får ingen ny lever.
Samma sak dom som ätit ihjäl sig. Varför ska dom ha ett nytt hjärta/lever om dem heller inte har tagit hand om sig från början? Jag menar inte att jag tycker att dem ska dö. Självklart inte. Men man har sina val i livet och man väljer dom oftast ensam. Om du nu inte gift dig med en feeder och verkligen vill bli så jävla fet att du måste ha en lyftkran för att lyfta upp magen och andra delar av kroppen. Hemskt egentligen hur man själv kan tillåta sig att bli vissa saker.

Att man som person, egen idivid verkligen väljer att supa ihjäl sig för att du mår dålig.
Äter ihjäl dig för att du är ensam. Eller lever ensam för att du är i ett destruktivt förhållande du hade kunnat lämna för länge sen. Men folk fortsätter att älta alla problem (jag också) om det dem inte klarar av, men gör det ändå. Why?

Mitt problem som jag kom på idag när jag såg en syskonskara i åldrarna 9-13 år som kan ha vägt lika mycket som globen tillsammans. Jag kommer ALDRIG låta mina barn bli feta. Inte för att dem inter ska bli mobbade. Utan för att dom ska få må bra och vara lyckliga. Aldrig ska dom få låta sig göra saker som dem mår dåligt utav heller.

Mitt andra problem är folk som befinner sig i dåliga förhållanden. Som ständigt påminner mig om dem. Jag försöker ge råd, jag försöker sätta mig in. Men jag kommer aldrig förstå hur man kan låta sig bli behandlad på ett eller annat sätt.
Bara för att man är dödligt kär i människa. Come on.. Säger en människa att du är värdelös eller något annat nedlåtande, varje dag, i över ett år t.ex så kommer inte nästa år bli bättre. Det tror inte jag. Det är den personen som har problem och måste lösa det på egen hand.
Jag vet ETT endaste par som har överlevt det mesta. All credd till dem. Det finns få som ni.

Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Finns så mycket att skriva och säga och det kan ta en oändlighet. Det har inte jag tid med. För jag har mig själv att tänka på i första hand.

Just nu är det så att jag går hand-i-hand med mig själv och det betyder att jag har all rätt i världen att tänka så.
Det tänker jag göra så länge jag kan också. Nu, när jag äntligen kan.

Jag har också "demoner". Det tar sin tid. Det gör det. Och det får man leva med.

"Du bär själv ansvar för allt du säger, även det du också väljer att inte säger"