Efter min dröm inatt så har jag förstått att jag saknar att stå på scen.
Är det något jag trivs med så är det uppmärksamhet. Yeah, im an attention whore.
Men inte på ett dåligt sätt så vitt jag vet.

Att vara bajsnervös inför att inta scenen och plötsligt vara och bli en annan människa är mäktigt
och jävligt roligt.

Jag förstår inte varför jag skulle vara så envis och rebellisk gentemot mina föräldrar och mina lärare i högstadiet och välja en inriktning som media istället för något som har med scenen att göra.
Jag valde att stå bakom istället för framför kameran. Snirk.

I mellanstadiet började jag på drama. Det var det roligaste jag gjort.
Till högstadiet valde jag kulturklass där drama/dans/musik/sång var prion.
Det var det enda jag var bra på och hade bra betyg i.
Men nej. Jag väljer media som jag valde att hoppa av. Båååring.

Jag saknar att få vara pajas och någon annan inför massa människor.

slap my face