Nu har jag äntligen satt klorna i Twilight.
Domen lyder: Jag är frälst!

Jag har alltid haft en liten "thing" för det här med vampyrer. Men det här tog priset.
En spydig, dryg, arrogant typ med den rätta blicken. Dominant, ömsint, trygg.
Dom rätta sakerna sägs, ögonen säger mer än vad munnen gör. Rörelserna trollbinder.
Mina drömmars, absoluta perfekta man. Han finns. Men inte i verklighet. Eller?

Jag är i en annan värld just nu. Det suger i hela kroppen.