oye!

Vill börja med att berätta att jag drömde en marddröm inatt.
Det var 100 år sedan och det var fanimej läskigt.

För att göra en lång dröm, kort: jag blir hotad utav en nazist. Nazisten får något slags frätande medel i hela ansiktet, vilket jag måste se på. Han ser sjukt äcklig ut. Hål lite här och där.. Han försvinner.
Jag vaknar i ett hus. Han är där igen. Han är snäll. Eller rättare sagt han är ett psykfall.
Kollar psykiskt på mig, pratar sjukt. Går mot ett knivställ, börjar gråta. Han tar en kniv mot halsen. Jag börjar gråta och försöker få honom att sluta. Han skrattar. Jag får panik, då börjar han jaga mig med kniven. Till slut fångar han mig, och trycker kniven mot sin hals och vill att jag ska trycka in den. Jag får panik. Sen börjar han hugga sig själv lite här och var och skrattar åt det. Jag blir psykad. Jag fattar ingenting.. ramlar ihop på golvet. Det forsar blod, det rinner ner på mig.
Han dör inte. Han bara fortsätter att skratta. Sen är helt plötsligt Pia och Andrea där och dom tycker jag ska stycka ihjäl honom. Men jag kan inte. Så ddom gör det åt mig. Sen rullar dom in honom i en matta och går hem.
Där sitter jag, på govet. Med massa blodiga knivar omkring mig och han inrullandes i en matta. 'vad gör jag nu?'

Men där vaknar jag för det känns som att jag själv får knivar mellan bena och i magen.
Kallsvettas och kräks. Jeeesus. Min alarmklocka på telefonen bara ringer och ringer. Jag snoozar i 50 min.
10 minuter kvar tills min buss går, men jag kommer inte upp i sängen. Efter att jag har halat mig ner från sängen och tar en alvedon (vilket inte hjälper) så försöker jag ringa Joanna kanske... 35 ggr. Anna 25 ggr. Ingen svarar!
Får lite halvpanik. Vad gör jag? Får ringa till Shirley på jobbet och säga att hon får jobba ensam en timme. Vilket är helt sjukt då hon inte ens kan svenska. Komma på att jag har 4 filmer som redan är försenade.
Kuken också. Måste ändå klä på mig, åka ÄNDA till Hammarbyhöjden för att lämna filmerna och ordna upp dagen.
Joanna ringer när jag sitter på bussen, men jag måste ändå lämna filmerna. Känns ju.. kul.
Kommer dit, och vill åka hem på en gång. Som den blödande kossa man är.

Så jag kom hem och kraschlandade på soffan. Helt enkelt.
dödidos, indidos! si si!

Det här får gärna gå över nu. För imorgon vill jag bli full och dansa. OKEJ!?

damnit.. damn me.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0