En väldigt intressant dag måste jag säga.
Det första man får höra när man kliver in på bygget är "missa INTE 10-i-mötet.. det är krismöte". Ok. Scary.
Krismötet avklarat. Vi fortsätter.

Det går åt skogen för mig ungefär heeela tiden. Tappar gnistan och vill hoppa ut genom fönstret.. ellet åtminstone skrika rakt ut som en 5-åring.
Jag får både det ena och andra samtalen efter varandra. Nothing positive direkt.
Först är det en liten kille som säger vänligt att hans mamma inte är hemma. Sen skriker han som en jävla idiot och HÅNSKRATTAR åt mig. Han var kanske 10 år.
Andra samtalet är en kille som svarar. Det är sambon/frun jag ska tala med. Han sträcker över luren. Hon svarar väldigt kort, inte otrevligt. Men väääldigt okoncentrerad. Så jag kör på som vanligt. Tills jag börjar förstå vad dom håller på med. Hennes svar blir mer och mer "mmmh... aaah.. mm" andningarna tyngre och tyngre.
Jag blir själv lite okoncentrerad men ändå fortsätter jag. Tydligen dom också. Helt plötsligt kommer ett välbekant läte. Sen klickar hon mig.

Jag fick vara med "på ett hörn" schyssta klubben. Verkligen.

Sen går det bara utför.

Tar mig ett snackelisnack med bossi. Jag får ett känslomässigt ammanbrott eller vad man ska kalla det för. Tårarna rann som Niagrafallet nerför mina kinder. Även om jag inte GRÄT så rann det och det ville inte sluta heller.
Jag ska vara ärlig mot er. Eller ja, ni som orkar läsa min blogg dag in och dag ut.

Folk som känner mig vet att jag är kanske världens mest sociala person. Alltid glad och kommer överens med dom flesta. Jag gör inte det längre. Igår slog det mig varför. Jag har inget social liv längre då jag jobbar som jag gör. Helt seriöst jag har inte det. Och det är inte bra för mig. Jag skrämmer mig själv. Aldrig varit på så dåligt humör så här många dagar i rad någonsin. Förutom kunde jag ta elaka/arga/tjuriga kunder. 15-20 på raken utan att jag brydde mig.
Nu tar jag 1 eller 2 och jag vill slå nävarna och huvudet i väggen. Jag vill skrika, jag vill gråta.
Jag är d e p r  i m e r a d. På riktigt. Inte på skoj. Jag är inte van viod det så jag vet inte ens hur jag ska hantera situationen heller. Jag säljer sjukt dåligt. Idag nollade jag. Det är rekord. ALDRIG hänt. Sen skäms jag att ens sitta och gråta framför min chef som ett litet nervöst barn. THIS AIN'T ME! Ni förstår nog inte.. eller kanske. Jag vet inte.

Noll livsgnista överhuvudtaget. Inget roligt händer. Varför? Jag vet inte.

Jag ska nog gå och lägga mig alldeles strax. Ska ändå upp kl 06:15. Kul, jääääääääätteruligt.
Men jag ska beställa frisörtid imorgon iallafall. och till lillebror! Lillebror ska på dejt i helgen. wuhu!

Fredag: Jobba, hem till Nathalie och äta tårta och kramas på henne. Sen vet jag inte?
Lördag: Hem till Johanna och Olof (heffaklumpen, vet att du läser brushan) på "avskedsfest" för en kollega. Skål säger jag redan nu!

over and out amigos