"jag trivs som lime:n i coronan!" -copyright-

Igår var kanske den konstigaste tisdagen jag varit med om. Någonsin.
Men ganska, jättekul ändå.

Först jobbade jag på ett antal timmar. Sen kom Joanna utan H och hämtade mig. Sen promenerade vi till globen för att införskaffa oss ofantliga mängder alkohol. Okej, ofantliga lät bara så jävla seriöst.
Vi splittade på en BAGINBOX rosé och köpte med oss fanta. Ja, sänt tråpäz! Gottis faktiskt.
Sen shoppade vi lite thaimat också och traskade vidare hemåt till J där vi åt, drack, rökte och sminkade oss.
Later on tog vi tunnelbanan (en station) till Mia och Thessan. Jag och J blev som 14 igen och fotade varandra i alla vinklar och närbilder. Grodperspektiv osv.

Till slut var det: "Joanna, när fantan är slut (2l) så får vi inte dricka mer rosé. Liiiite pinigt att inte komma in på SNAPSI sen!" Vi slutade innan ens fantan var slut. Sen tog vi oss en taxi in till medborgarplatsen. Vårat andra hem.
Proppat på stora uteserveringen. Vi gick in. Tråkig stämning. Gick ut på lilla. Går till baren. Nu händer den här sjuka saken som är så sjukt otippat att jag tom fick en liten käftsmäll av otippet.
Bakom mig, längst bak till höger sitter två killar. Jag känner igen ena. Glor som en apa. han ser inte. Tittar igen "är det han?" Tittar igen. Då ser han att jag glor som ett fån och vinkar dit mig. Chocken gick över. Lite. Så kramades vi.
Och slogs. Som vanligt. Det tjoades och tjimades ett bra tag. Sen kom Joanna dit vi satt.
- jag kan inte sätta ord på hur han är
- dryg som fan?
- Ja, som fan.

Hahah. Mycket lustigt. Sen begav vi oss inåt. Sen fick jag beslutsångest. Vilket gick över snabbt.
Snipp-snapp-slut så var denna saga inte slut. Men för den här gången måste den vara det. Totally secret!

"ro hit en mojito!"

Imorse var jag lagom pigg på jobbet. Var hängig, men ändå inte bakis. Klarade dagen. SOMNAR på tåget. Har hänt en gång förut och då hade jag varit vaken i 4 dygn. Jag börjar seriöst bli sjuk. Jag är hundra på det!
Jorå, kommer hem och inser att jag har svin/fågel/bäverinfluensan. Säkert alltså.

Nu tycker jag synd om mig själv, snörvlar, äter brieost med kex, dricker cola zero (nu) och och.. kollar på bajs-tv!
Mycket givande. Verkligen.



I'm so over it

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0