Grisrosa.

Holy macaroni vad jag känner mig mer död än levande.
I förrigår blev det jättejättesent hemma hos Lina, sov över.
Igår blev det sent hemma hos Mandis, sov över.
Idag har jag känt mig som världens äckligaste tjej med smörfettigt hår och smink-på-smink mejken.
ÄNDÅ så blev Francis helt kär i mig idag när han såg mig på jobbet, Abbe med.

"asså sötnus, vad har do gjort? ögonen vaaa?"  Jag tänkte att jag skulle börja med mina kattögon igen (eyeliner) det uppskattas tydligen och man ser ju faktiskt mer tillfixad ut än vad man egentligen är när man drar på sig det smetiga svarta på ögonlocken-närmast-ögonfransarna. Jag gillar't! 

Koko - Du har inte fått något va?
Jag - Nä.. vadå då?
Koko - Det syns.

Ångest.

Min storebror är fortfarande sjuk och jag har haft panik med hur jag själv ska överleva den här veckan. I all hast så har jag anställt Emma. Att jag INTE tänkt på henne tidigare. Hon gör en stolt och nöjd! Pålitlig tjej det där, helt klart. Bra Emma, BRA! Så nu har jag en extrapersonal som mer än gärna vill jobba och GÖR det också. Tack. Tusen tack, verkligen.

När jag väl kom ifrån jobbet så sprang jag in till salongen och lät Francis tvätta mitt hår.
Jag har blivit beroende. Helt plöstligt var jag inte lika vidrig längre och kunde åka hem utan att skämmas.
Mer skämdes jag över det moggis-par jag såg på centralen som hånglade med varandra så äckligt så att jag höll på kräkas. Dom åt upp varandra. Och INTE på ett sexigt sätt. Jag såg och kände hur dom mer bara forsade över saliv till varandras munnar och kvävde varandra med deras tungor. Jag blev askåt. INTE.

Min säng. Mitt himmelrike. Ahhhhh.. Lovely. But ensamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0