Senaste månaden har jag blivit så sjukt brudig.
Jag kan förklara smått genom att tjuva lite meningar ur en låt:


Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in.

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt


Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet.

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill.


Men jag vill inte kväva. Så jag tackar för mig, och Sonja Alden (hah..) och tar och knoppar nu.

Tack för att du är underbar.