Can I call you... Dick?

Igår kom Sebbe ner till mig på sushin och höll mig sällskap.
Det var snällt av honom tycker jag. Vi skrattade och pratade om tjejer och killar.

Efter jobbet så åkte jag hem till Amanda i Väsby. Vi köpte med oss thaimat och chips.
Hem till henne och inta mys-position och moffa thai och drack rödvin.
Blev mycket minne. Mycket skratt och mycket av allting.
Är det någon jag verkligen saknar att umgås med så är det just Amanda.

Efter någon timme fick vi över Lina och Jennie till oss också.
Det var trevligt! Vi pratade allt mellan himmel, jord och helvete.
Jag och Amanda fortsatte på vårat rödvind.
Jag satt och skulle precis svara på ett gulligt SMS, när helt plöstligt min telefon får tuppjuck.
På alla mina SMS jag har står det "SKADAT" och så visas ett trasigt brev bredvid.
Kunde varken öppna inkorg, utkorg eller något annat.
När jag försökt startat om telefonen och ska testa så är ALLA mina kontakter borta också.
Amanda testar ringa mig. Det går. Men jag kan inte se samtalslistor och inte heller spara numret.
Jag fick ju panik och var självklart tvungen att leta upp nummer på eniro och ringa runt.
Eller ringa runt... jag ringde en som kändes viktigast.

Lina blev livrädd för allting. Helt plötsligt var det polisen som var ute efter mig. Dem buggade min telefon.
Eller så var det någon som skickat virus till mig. ELLER så spökade det helt enkelt.
Jag var bara så irriterad och frustrerad.

Hahha..

Lina berättade också om en kille hon hade träffat som verkligen lät som en perfekt kille.
Ja, tills hon fick reda på att tjejsakerna i hans lägenhet inte alls var "syrrans" det var hans flickväns.
Ibland vill jag verkligen kräkas på såna människor. Allt hon berättade lät som en film. Overkligt. Patetiskt.
Och ja, vem som helst KAN råka ut för det. siiiiiiickness.

Mja mja... nu ska jag ta och titta på true blood. SLURP!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0