Jag tror jag tar och taggar ner nu.

Okej, det här var sista gången någonsin jag tränar på tom mage. Vissa ser ljuset framför sig vid vissa tillfällen, jag såg verkligen MÖRKRET framför mig. Bad, bad girl Josefine.

Mina ben känns som två rejäla, hårda jävla muskelspiror just nu. Men det släpper väl om någon timme eller så.
Skönt iallafall. När jag satt på cykeln hade jag lust att sitta och skrika. Men tänkte om en gång, det är faktiskt inte läge att sitta och skrika som en maniac så där. Även om jag ville.

Jag menar, ska man inte mötas halvvägs eller? Jag är trött på att få saker om bakfoten.

Ikväll ska jag nog mysa med Heidi. ELLER!??!?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0