Jag och Amanda pratade om det här med att vakna gråtandes, i panik när man har drömt någonting för ett tag sen.

Sånt underbart uppvakande hade jag imorse. Eller ja, när jag vaknade iallafall, utan gråten.
Kändes som att jag slutade andas och vaknade då. Jag har inte drömt något trevligt alls inatt.
Blä.

Idag får nog bli den dagen då jag kysser min kavaj farväl för den här säsongen. Jeeesus, ice-cold ute.


sen när, blev allt så kallt