the beat goes on

Ännu en nykter helg och det känns inte helt fel faktiskt.
Efter många minuter så kom M igår.

Nästan så fort vi vaknade idag så drog vi på oss paltorna och gick och käkade pizza idag.
Han hade ju iallafall en liiten anledning till att vilja äta det. Jag var mest ett moraliskt stöd i det hela, höhö.
När vi kom hem igen så låg vi och kollade på idol i några timmar. Med några så menar jag alla som visats i veckan, som förvisso jag inte ens har sett.

Jag vet inte om jag bör erkänna det här. Men jag tror seriöst att mina känslor sitter utanpå min kropp.
Jag känner mig som världens svagaste men samtidigt världens starkaste människa. Vilket är helt underbart!
Men fortfarande, mina tårkanaler går igång på vad som helst.

- jag ska nog röra mig hemåt snart..

Ja, så ligger jag där och blir töntigt tårögd.
Jag får helt enkelt bara ta det med en klackspark. Jag är inte van vid att känna så här.
Därför reagerar jag nog som jag gör. Som en tönt.

Sen när jag väl kommer hem och hoppar ner i sängen så börjar 'Hitta hem' på fyran och jag sitter och bölar som en galning och vill adoptera varenda djur. När det är slut slår jag över till femman, JAHA, då är det självklart Grey's Anatomy's mest hemska/sorgliga avsnitt någonsin. Böl böl bööööööööööööööl.

Skulle inte vilja kalla mig ett känslomässigt vrak. Jag känner mig mer dramatisk med allt som händer.
Samtidigt som jag är världens gladaste och bara ler åt allting i livet just nu.

keep this moment

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0