Att vara eller icke vara.... det är frågan

Under det här året. Ja, så länge det här året har existerat så har jag blivit vuxen och mer stabil i mitt tänkande kring saker. Eller iallafall om jag tror på det själv. Och något jag har kommit fram till är att alla ens vänner inte alltid är dom vännerna man hade förut. Jag pratar inget illa om er. Verkligen inte.
Jag menar bara att man växer upp, skaffar nya intressen, nya pojkvänner/fästmän/MÄN.
Ja, allt det där. Man glider isär. Men fortfarande. Att endast ses och HÖRAS när någon fyller år fyller inte riktigt den vänskapen jag är i behov av. Nu för tiden känns det som att folk bjuder en hit och dit bara för att man "måste". Det hör liksom till. Alltid samma människor. Men bara då man fyller år.
Under årets andra dagar då? Hur mår du? Ja, jag vill ju inte påstå att jag är en människa som är bra på att höra av mig. Men det vet folk. Och folk som känt mig hela livet, vet det absolut.
Men det betyder inte att jag INTE bryr mig. Back to födelsedagen.
Jag är nog den enda ...

Nej nu orkar jag inte ens skriva mer om det där.
För jag fick nyss ett BLOMBUD. En jättefin ros fick jag!
Jag är på riktigt helt jävla rörd. Jag har aldrig fått blomma med bud. Ååååh.
TACK! PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0