Jag ger ett ansikte till ordet ÄCKLIG idag

På riktigt. Jag har inte borstat håret sen i Lördags. Det sitter bara som en knut uppe på skallen.
Det är halvfettigt och ser nästintill svart ut. Mhmm. Fint!
Jag har pappas mjukisbyxor. Jag är svart under ögonen. Jag har en randig tröja på mig.
Jag har ett par trosor som bör skickas tillbaka till 1980-talet. Eller bara soporna.

Jag måste orka åka hem snart. Jag har kommit så långt att jag kollat upp SL.se iallafall.
På riktigt, 1,5h ska jag behöva åka för att komma hem. Vilket jag var van vid förut..
Men sånt orkar jag verkligen inte nu.

En sak har slagit mig. Jag har ätit sjukt onyttigt på sistone och trott att jag gått upp 15kg.
Men när jag var på Kc var det jättemånga som sa att jag gått ner i vikt?
Gick fram till Sonya som först inte ens fattade att det var jag: "alltså, jag kände inte ens igen dig. vad SMAL du har blivit!" Säg vaaaaaaad?
Igår var jag också hemma hos mina kusiner och hälsade på.
Och är det några som är ärliga och säger vad dom tycker och tänker så är det min faster och hennes man.
Och båda två tyckte att jag blivit smal! Alltså.. SMAL i mitt huvud är något jag inte ser i spegeln.
SmalA är tjejerna som går på catwalken. Jag går inte på en catwalk. Såvitt jag vet!

Blähä. Jag är verkligen trött på ALLA. Alla alla aaaalla.
Så fort man kommer tillbaka till mina gamla hoods så känns det som att jag bara blir upprymd med massa negativ energi. Jag vet inte varför. Jag har verkligen jättekul när jag är här. Men ändå, förstår ni?
Jag känner mig nere och ledsen i kroppen. Det är absolut ingen saknad jag känner.
Ingenting blir nytt här.

Och folk undrar varför jag har svårt att lita på folk?
Om folk i min omgivning skulle sluta ljuga, bedra och prata så himla mycket skit så skulle jag lita.
Men jag vägrar.

Idag ska jag bjuda Bullen på middag!
Mys.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0