Jag börjar med att tala om att rubriken har bara att göra med att det är melodin i världens bästa, bästa låt.
Edward Maya ft. Alicia - Stereolove. Är på riktigt besatt av den. Jag vaknar till den, jag har den som ringsignal, jag lyssnar på den konstant. Den är underbar. Det går inte beskriva känslan i min kropp när jag hör den.

Anyhow..

Igår åkte jag till Sigtuna för att fira Jenny i förskott.
Herregud. Folk tyckte att JAG bodde åt helvete förut, men den här kvinnan har ju verkligen bosatt sig i skogen. Bokstavligen talat. När jag klev av busshållplatsen och hon skulle guida mig lät det så här:

- okej, ser du en skylt?
- ja
- okej, gå mot skylten, sen ska du se en väg.. sen kommer en trottar.. ah, sen ska du upp på trottoaren.
- okej det finns ingen trottar men jag går här..

Det fanns varken skyltar eller trottoarer. Jag vet inte vad hon pratade om.
Jag hittade iallafall och höll på att frysa arslet av mig.

Kom in i värmen. Sen rullade folken in. Jag startade kvällen med två glas vin, vilket slutade med antal shottar Minttu, antal vodka "drinkar". En gång har jag gjort en drink men blandat med cider (fanns inte så mycket groggvirke kan jag ju tala om) så kommer Lina fram och häller upp vin i mitt glas.
- VAD GÖR DU? HAHAH
- vadå vill du inte ha mer vin?
- det här är inte vin! det är vodka och cider
- ja, och vad spelade då för roll med några vindroppar i?
1-0 till Lina.

Sen är det kört. Jag som aaaaaaaaldrig rör tequila. Tog tillochmed TVÅ stycken.
Ibland förstår jag inte riktigt vart allting tar vägen.

Jag blev överlycklig när min mobil ringde och min ringsignal spelades upp och Danne hojta till
"HÖH! vad heter den här låten? den måste på NU!" Gooooooooooooooood.
Sen älskade alla den och den spelades ungefär 100 ggr.

Sen inväntade vi taxibilarna som skulle ta oss till KC. Jag vet, när jag är i Märsta så är det fanimej tradition att vi går ut på Kc och jag har alltid lika roligt då! Det var galet. Det var crazy. Som alltid där.

Jag shottade ännu mer. Drack ännu mera giftdrinkar. Ännu mer, ännu mer.
Jag hade lovat Sandra att jag skulle bli fullast av alla. TUR att jag inte är en odräglig gris iallafall.
Jag sköter allting så snyggt. Ja, förutom när betydligt fullare och oftast fula killar gör sig närmanden och jag slår på den där "tack-och-hej"-sidan. Inte snäll tjej.

Sen var jag så chockad. Jag och Malin står och dansar. Det kommer fram två killar. Varav en jag bodde granne med när jag var liten. Vi har nog aldrig pratat med varandra. Mindre än ens hälsat på varandra.
Han går fram till mig:
- men Jossan, det är efterfest hemma hos mig, kom igen nu!
- ööhhmm.. hur vet du vad jag heter!?
- Men du heter Josefine och bodde på Lindvägen och jag med.. minns du inte?
Han hade koll iallafall.

Lika väl när jag och Nadja ser våra första kärlekar. Eller ja, vi ser hennes och han kommer fram.
Och den människan har jag på riktigt inte pratat med sen jag var 12.
Och han säger samma sak: "men Jossaaaaaann....." HUR MINNS NI MIG!? Varför!? Läskigt.
Kanske lika väl som jag minns deras namn. Men jag har ju någon sjukdom som minns namn jag hört EN gång.
Allting var bara jättestört.

Jag och Nadja börjar bråka med varandra utanför vid stänging. På riktigt bråk.
Folk kom fram och blev oroliga då vi ALDRIG har bråkat. (En gång när vi var 13)
Jag tror inte ens vi själva fattade grejen. Vi var som ett par. Det kändes som att vi var ett par.
Kaos var det iallafall. Sen hamnade vi i en svart-tarre hem till Liza för att hämta Nadjas väska. Men vi fastnar kvar då Liza står och steker hamburgare. Vi var hungriga. Anyyyhow...

Sen somnade Nadja i soffan med mobilen i handen (har bildbevis).
Liza hade redan gått och lagt sig i sin säng. Jag kröp efter och ville också lägga mig.
Lizas bror var också med och hängde med oss ett tag.
Liza låg iallafall över halva sängen så jag fick lägga mig och försöka forma mina kropp efter hennes. Inte nog med det skulle hennes bror också sova där så jag låg som en packad sill.
INTE NOG MED DET.. så börjar Liza skeda mig från ett håll och Jocke från ett annat.
Det kändes liiiite obehagligt på något sätt. Jag låtsades som ingenting och somnade.

Idag har jag mått som jag förtjänat. Självklart sov jag längst. Som vanligt. Vaknar av att L & N ligger och viskar om MIG och tror att jag sover som en stock
- ge'er! jag sover inte
- hahahahaha
- naw, mår du inte bra?
- neeeeäää
- vaaaarför?
- tjött
- hahahahahaha

Sen drog dom iallafall till Campino och skulle äta. Jag låg kvar. Jag ville inte röra mig ur fläcken. Jag somnade självklart om igen. Men vaknar till när jag faktiskt vill göra en beställning som dom ska ta med sig hem.
Jag fick hälften av det som sas. Och jag sov fortfarande när dom kom hem. Och dom åt ändå på stället.

Nu är jag hemma hos pappa i Sigtuna och avlider.
Jag kommer aldrig orka åka hem imorgon.
Måste.

ey!