höjden av lycka

Det bara slog mig nu att jag bara ler och ler och ler och ler och jag som inte ens är kär.
Jag är bara så himla glad. Jag är lycklig. Jag mår så sjukt bra!

Okej, det mesta är nog solen och dess värmes förtjänst. Men ändå, nämnvärt att jag ändå mår bra utöver det också. Pjuu, ok att min lilla tjorv ligger här bredvid och fiser äckliga bebis-fisar men annars så..

Just nu känns det bara lite konstigt att befinna mig i den här lägenheten då jag vet att den inte ens är min längre. Jag vill bara packa allting och åka HEM nu. Hem till mitt nya hem. Hem till nya möjligheter. Hem till allt.
Men snart så, snart är jag där.

Jag sitter och tittar på gamla bilder. Jag tänker tillbaka på förra sommaren.
Allting som hände, och undrar vad den här sommaren kommer föra med sig.
Jag är så nyfiken så jag spricker. Jag vill bara att den ska börja nu.
Fast den gjorde nog det, idag.

Det är så himla roligt också med människor man tappar all kontakt med, och sen återtas den ungefär alltid vid samma tillfällen. Alltid. Men den här gången kan vi väl bete oss lite med vuxet och kanske.. göra saker.
Jag har blivit lovad dans, då ska vi tame'fan dansa också. Innan alla bara drar, du drar. Jag drar.
Ok, jag ska inte dra.

Jag tänker på kvällar då man sitter i parken. Man blir lullig. Man röker en cigarett eller två.
Kvällar på uteserveringarna. Alla är så glada, alla är så snygga, alla är så himla perfekta i mina ögon.

Ja, allting är så himla perfekt och jag med det.




Jag och Jonathan förra sommaren.
Frågan är vart min nacke gömt sig? Hihi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0