Att komma bort och vakna hos någon annan är som ett slags bortdomnade piller för mig.
Jag mådde bra när jag vaknade imorse. Satte på Tjorven halsband/koppel och promenerade runt på söder för att sedan hamna på stockholm södra och bege oss hemåt.
Hemåt kom vi. Hem till alla problem. För första gången i mitt liv så har jag fått en panikångestattack. Jag tror att det var det. Mitt hjärta höll på dunka sig ur min kropp, kunde knappt andas och jag bara grät och grät och grät.
Vet ni för vad? Pengar.

Jag har försökt föra över hyran. Två ggr nu till ett konto. Första gången gick det inte då jag fick en "återföring" tillbaka med pengarna. Så mina pengar studsade tillbaka. I samma veva förde jag över igen. Det gick.
Nu står jag alltså med 3kr på kontot och pengarna är dragna men hon som ska ha pengarna har inte fått dom.
Det är inte 200:- vi pratar om. Det är ett antal tusnlappar. Vilket jag INTE har råd att förlora eller att låna av någon. I samma stund när man har det problemet kommer allt annat upp. Jag måste ju flytta också.

Jag hoppas och ber till någon att pengarna inte har förts över än för att det är helg och jag har Nordea och hon har Swedbank.
Jag hoppar, hoppas, hoppas.

Nu är jag helt slut och matt och vill inte göra någonting. Tänker inte göra någonting heller.
Och Amanda om du läser detta. kan du maila mig? Bra.


Nu saknar jag Mamma eller Pappa. Jag vill att dom ska krama mig och säga "Josefine, vi löser detta"