Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill egentligen inte ens yttra mig.
Men vad händer egentligen när allting bara vänds, rakt upp och ner rakt framför näsan på en?
Jag får ont i hjärnan på det här som händer. Helt seriöst. Det är inte huvudvärk jag pratar om.
Jag får ont i hjärnan. Hur ska man ta in allting? Varför ska jag göra det egentligen?

Jag har inte ens gjort något. Kanske det som är problemet. Eller ej. Jag tror inte det.

Nej, vi är väl vuxna. Eller vi ska ju framstå som det iallafall.
Kan man ju inte tro dock. Så mycket har jag att säga.


MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN... nu har jag sagt nog. För jag orkar inte.