Jobbig dag återigen. Men för en gångs skull har jag tagit tag i problemen. Inte problemet. Men problemen.
Jag börjar förstå vad det är jag gett mig in i. Jag börjar sakta, men säkert förstå. Tror jag.

Har varit hemma hos Linda och Mackan idag. Vilket jag verkligen, verkligen behövde.
Jag har blivit bjuden på kärleksmums ock lax-middag och bara varit.

Och bara pratat och pratat och pratat. Mest om mig själv. FAKTISKT. Jag vill inte prata om någon annan längre. Det går inte för sig. Helt enkelt.

Ja, jag är ledsen och jag tycker inte synd om mig själv.
För från och med nu, ska jag alltid fråga hur människor vill bli bemötta.
Ok, svårt att förklara. Eller jag vill inte förklara helt öppet här.

Jag vet bara att jag måste ändra hela mitt sätt att tänka och agera för att jag ska få det jag vill.
Jag har förstått det nu.

När jag skulle lämna familjen S&S så sa herrn i huset något som fick mig att gråta.
Det var väldigt länge sen. Inte för att jag blev ledsen. Utan för att jag fick ett wake-up-call!

Jag har fortfarande ont i magen dock.. urgh.

godnatt, puss /totte!