sho!

Igår jobbade jag min "sista" dag på Hemskogen. Det är sorgligt.
Fast just nu känns det inte sorgligt. Känns bara JÄVLIGT bra att kunna sova så mycket jag kan nu, iaf resten av september. Eller ja, man vet ju aldrig. Kanske får ett överraskande samtal snart. WHO KNOWS!? Eller hur.
Men om en vecka så kommer jag vilja komma tillbaka. Jag lovar.
Men nu ska det här fixas. Det ultimata är att jag får gå Carros rad när hon går på mammaledighet.
Alicia skulle göra aaaallt för att smörja nya chefen så att jag får gå kvar.
ÄVEN fast jag inte är utbildad undersköterska. JUST NU! Jag är tusen gånger bättre än flera som har på papper att dom är undersköterskor. Sådetså!
Imorgon är det dags att åka till Danderyds sjukhus. Får se vad dom har att säga!
Jag orkar inte detta. Det bara rotas mellan benen på mig, men jag kan aldrig få svar på tal vad det är EGENTLIGEN.
Är det cancer kan man väl ba spit it out.. Eller ja, okej. Man måste kanske genomgå hundrafemtioelva undersökningar INNAN man kan SPIT IT OUT så att säga. Men man vill veta.
Jag försöker förtränga detta. Om ni som känner mig undrar varför jag fortsätter att vara glad och så.
Fast så är det inte. Fråga min älskade karl/blivande man. Han har fått stått ut med mycket senaste veckorna.
Det är inte enkelt för en tjej, som mig, som har världens bästa självkänsla OCH självförtroende, när helt plötsligt allting känns BAJS! Jag känner mig misslyckad, äcklig, jobbig, krävande. And so on, and so on...
Men det pratar man egentligen inte högt om. Därför är det mest synd om Alex som får ta smällen. Mitt i nätterna.
Men det är som det är just nu. Sen att jag försöker tänka på annat roligt är det som håller humöret upp.
För ett tag.
Dessutom köpte jag en ljusbrun färg som skulle täcka det gråa/gröna i mitt förstörda hår.
Nu är jag nästan svarthårig och mår skit över det.
Sen finns det barn i Afrika som svälter och inte ens har tak över huvudet.
Naturkatastrofer som förstör miljontals människors liv.
Barn och djur som blir misshandlade.
Sjukdomar som inte går att hindra.

Och då mår jag inte dåligt över mig själv längre.

Bara över hur jävla orättvis denna värld är, och vad vi har gjort med den.
Till något glatt: Alfons! Jag hoppas, hoppas hoppas. Något roligt/gulligt ska väl JAG få vara med om.
Jag ÄR faktiskt en bra och väldigt snäll människa som vill alla väl. OM det var någon som trott annat så är jag väldigt ledsen på den personen nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0