Jag måste vara världens coolaste men samtidigt världens känsligaste person. Ärligt talat.
Igår kom jag hem till Alex trött som ett djur. Vilket resulterade i att jag var halvt tjurig.
Okej, jag var nog en bitch. Eller nääää, aldrig skulle väl jag.

Men det gick över snabbt om vi säger så. Efter mys och efter att jag fått (enligt mig) världens finaste komplimang.
Helt random.  "Du, jag tror att du kommer att bli en jättebra mamma.." och så klappar han mig så där i håret som bara han kan och ger ifrån sig det där fina smilet.

Vad händer? Josefine börjar tjuta. Av glädje alltså. Inget annat.
Jag tycker ändå att det var det finaste jag fått höra. Någonsin. Spelar roll egentligen att man får höra att man är snygg, sexig, söt varje dag. Men att få höra det där. Ja, det tog kan jag lova. Jag blev sjukt, sjukt glad.

Jag ville bara säga det. Och skryta med att jag har enligt mig världens bästa kille.
Även fast han är tröttare än mig. Ibland.

Imorse när jag lämnade honom i sängen för att gå till jobbet så insåg jag hur jäääävla lycklig jag är.
Det har jag väl insett för länge sen. Men efter allt vi pratade om igår så, ja.

Tack. Igen.

Förresten fyller min kusin Anton år idag så det blir kalas ikväll, sen raka vägen i sängen.
För TRÖTT det är jag idag med.

Jalla hej då!