Först gör det ont på höger sida, sen gör det ont på vänster sida.
Sen krampar det. Sen släpper det. Sen börjar jag kallsvettas.
Jag luktar svett, mina tuttar har ökat i storlek under någon vecka.

Och vet ni vad? Jag är fortfarande inte gravid.
Ni kan ju försöka inbilla er det iallafall. Att jag är det asså. Men jag är INTE det.
Jag bara beklagar mig över mina krämpor.
Krämpor som jag inte förtjänar!
INGEN förtjänar att ha så här. Att må så här.
Jag HATAR att känna mig sjuk fast jag inte ens är det!

Igår bjöd min underbaring till man på Indiskt, det var så jävla länge sen vi åt det.
Det var så gott så jag kastade i mig det. Sen var det jag som fick springa på toa. DIREKT.
Är man känslig ska man inte läsa min blogg. Ni kanske har förstått det som tycker att jag är den vidrigaste tjejen i hela världen som pratar som en man, beter sig som en man och skiter blanka fan i det, som en man.

Förlåt, men jag har inte lust att umgås. Jag vill vara själv. Jag vill smälta allting som händer just nu, själv.
Jag vill inte gå ut och festa. Jag vill inte hälla i mig shots och skrika mig hes på dansgolvet och få en främlings skrev i röven. Det är inte min grej längre. Jag vill komma till ro i mitt liv. Jag vill komma underfund med vad jag ska göra för resten av mitt liv. Just nu ser det ut så här, men kan ju ändra mig imorgon.

Jag och Alex håller ihop för resten av våra liv. För han lämnar inte mig även fast jag beter mig som jag gör. Han säger inte att vi ska ta en "paus" och sakna varandra och sen lämna mig för gott (vilket det oftast betyder). Han är man nog och kan sätta ner foten när jag blir gnällig för saker jag inte behöver gnälla över. Han är man nog att ringa upp mig och fråga "vad fan jag håller på med?" när jag är dryg på SMS. Eftersom att jag är sur. Ibland av ingen anledning. Inte ens då vill eller försöker han lämna mig. När jag mår dåligt försöker att förstå mig, och vill att jag ska berätta i detalj vad som gör att jag mår dåligt. Han gillar och kör med raka rör. Vilket jag också gör. Jag är bara inte VAN vid det, så jobbar fortfarande på det. Jag börjar nästan gråta nu när jag sitter och tänker på hur jävla bra han är för mig. Hur bra han behandlar mig. Hur bra han tar hand om mig, hur snäll han är mot mig, hur snygg han är, vilken Gud han är i sängen, hur han bryr sig om mig. Han frågar inte saker bara för frågandets skull, utan han vill verkligen veta. Hade jag inte träffat honom, hade jag säkert nu, i skrivandets stund varit lite halv alkis och mått fa-an. Nu gör jag inte det.
Min bästa vän och livskamrat. Det är du. Jag vet bara inte hur jag ska göra för att tacka Dig för att du är så jävla bra? Så jävla rolig. Så jävla ärlig. Så jävla snygg. Ja, allt. Du har allt.

Jag jobbar på Hemskogen och trivs så jävla bra att jag bestämmer mig för att börja plugga och får fast tjänst.

Vi har fått ihop pengar så att vi kan köpa oss ett fint hus i närheten av Märsta, där vi kan renovera och bygga så som vi vill ha det. + att ALex ska få ha traktordäck på baksidan där han kan träna och våra hundar kan springa fritt.

Jag har fortfarande kontakt med alla mina fina vänner som alltid finns där. ♥ ÄVEN fast man inte ses varje dag, hörs av varje dag. Man ska fortfarande ses över lite grillning, lite middag, lite hemmafest.

Vi har 1, 2 eller 3 barn. Först 1 iallafall. Someday, somehow.

Min mamma mår bra med en ny man och lever det liv hon vill leva.

Min pappa mår bra och lever med en ny kvinna som gör honom ungdomlig igen och intresserad av att hitta på roliga saker. En rolig kvinna som får honom att skratta jämt! Pappa flyttar till henne, i ett hus. På landet.

Min storebror kommer till insikt att man inte blir yngre. Han och Mia gifter sig och Benjamin och Molly bor oftare hos dom. Vilda blir större och det kommer ytterligare en liten i syskonskaran. Och alla mår bra!

Min lillebror skaffar sig ett roligt jobb, som han brinner för. Träffar mer människor, får upp den sociala biten och börjar träna Amerikansk fotboll igen och älskar livet! Han flyttar till eget i Märsta tillsammans med en tjej.

Min lillasyster, min lilla stora lillasyster förstår att det faktiskt är viktigt med skolan (titta på oss andra) och kommer in på en linje hon faktiskt tycker om. Träffar massa nya kompisar. Tar studenten och går ut med bra betyg. Hon får en hund av mig. Och hon träffar en snäll kille som behandlar henne väl och inte som sin femte flickvän.

Allting jag egentligen vill är att alla ska må bra. Jag ska må bra och alla ska må bäst!
Och att folk inser att man inte är som alla andra jämt. Man har sina up and downs.
Just nu känner inte jag för att planera saker hela hela tiden. Jag vill få rutin på livet.
Med ett nytt jobb som jag börjar på nästa vecka, sen ska jag längta efter ledighet och längta efter er.

OCH få bukt med det som händer med min kropp!

SEN lovar jag er att jag ska vara den roliga, sköna, idioten som ni känner och vill umgås med.

Ni kanske förstår lite bättre vart jag vill komma nu?

Jag har 50:- på kortet, jag har en helvetes mage just nu och jag vill inte göra någonting just idag.
Är det okej? Jag har hela livet framför mig.