Nu är jag här IGEN! Med ångest som ryggsäck och frågor som bildar gele i min hjärna.
Livet? Vad göra? Jag har jobb i sommar, men förmodligen inte i Juni. Iallafall inte på Stjärtruds.
Vilket gör mig lite ledsen och lite ångestladdad. Igen. Woho!

Detvillsäga. Dags att söka jobb, AGAIN! Skola? Nej, fyfan. Vart är min skolmotivation?
Har jag ens någon? Finns det någon jag känner som är bra på att peppa som KAN och VILL peppa mig till att vilja göra saker som kanske är BRA för mig? Ja, alltså det hade ju varit snällt av er.
För att jag själv försöker intala mig det, går bara inte.
Jag vill verkligen inte vara fattig student, jag vill INTE!

Jag lägger allt annat på hyllan. Detta måste lösas först må jag tro. Okej!

Sen kan folk sluta prata så himla mycket om alla andras liv och hålla reda på sig själva i sina egna små liv.
Ni lever era liv, jag lever mitt liv så blir det jättebra tillslut! Sluta tissla och tassla för fan.
Sen om man nu VILL veta något, fråga rakt ut istället för att bara anta hur saker och ting ligger till.
Som vanligt blir en fjäder till en höna.

Jag mår BRA! Har aldrig mått bättre faktiskt. Men man kanske inte får säga så efter så "kort" tid.

Ibland så bara kommer det över en, vilka som verkligen ALLTID kommer finnas där, och vilka som inte kommer det. Beroende på vilka beslut man själv tar. Som inte ens har med dom besluten att göra.

Trött i huvudet. Jag ska inte vara ledig. Det ställer bara till massa problem i min hjärna!


Fridens liljor gott folk!