Men så är det ju alltid.

Skaffar man kille, ja då vill alla ha en. Heheheh... okej, inte samma sak.

OCH IDAG MÅR JAG BÄTTRE! Det känns som att det kommer bli allt det här och jag är kärare än någonsin och all den här skiten omkring har bara gjort att jag verkligen förstår hur pass LYCKLIG jag är. Hur lyckligt lottad jag är att verkligen ha en kille som ställer upp för mig, stöttar mig, bryr sig om mig, frågar mig saker, PRATAR MED MIG och försöker förstå mig även när han inte förstår. Jag är så jävla tacksam för att ha dig i mitt liv Alex.

Kunde jag, ja, då skulle jag gifta mig med dig här och nu. Ja, SÅ jävla lycklig och kär är jag.

Klarar vi detta, så klarar vi fanimej allting.

* Igår natt så svepte chocken och ångesten över mig. Herregud.. tänk så hade vi väntat ytterligare några år. Vad hade hänt då? Jag kunde inte somna. Jag låg och rullade runt och mådde så jävla illa. Kändes som att jag behövde spy och jag låg och skakade och svettades. Det var väl en slags ångest som sagt. Men till sist somnade jag och vaknade och mådde mycket bättre. Speciellt när jag går igenom allting i huvudet. Jag bara intalar mig själv att det kommer lösa sig till slut. Det kommer att gå bra. Det måste det göra.

Vad ska man göra idag då? Och imorgon? Njuta av den sista ledigheten? Haha.