ont i hövvet

Jag har i alla år varit så glad att jag aldrig fått ett migränanfall eller ens haft huvudvärk.

Men på senare dagar så har jag fan huvudvärk varje dag. HUR KUL? Eller senaste veckan iallafall.

Kanske håller på bli sjuk. Eller inte. Jag blir då fan inte sjuk!

Kom nästan 1 timme för tidigt till jobbet idag. Jag hade inte riktigt koll kände jag.

Men hellre för tidig än för sen om man säger som sååå!

Har dessutom haft en underbar dag på jobbet.

Förutom en sak, och ja ni kan bli hur irriterade ni vill, men jag har verkligen FOBI för människor, barn som vuxna som petar i näsan, stoppar fingret i munnen och suger helt njutande på det och gör det gång på gång.

Jag har hållt mig för att kräkas antal gånger idag. JAG ÄR INTE KÄNSLIG. Kan byta tusen bajsblöjor med rinnbajs, hårdbajs, whatever. Men snor. Fan vad äckligt det är.

Kan vara det enda negativa med barn, dom snorar mycket och dom verkar gilla smaken av det.

Och JO, det går visst att "vänja" bort barn från att peta näsan och ha sig.

Min mamma hatar också sånt där, min pappa med. Jag var aldrig någon näspetare som barn. Thank god.

Och ja, jag är inte dum i huvudet, klart ALLA barn petar näsan. Men det finns faktiskt gränser, när man ser och kan säga till att det faktiskt inte är fräscht. Och nej, man behöver inte springa efter och slå på fingrarna. Man kan tala om att det är äckligt och inte speciellt hygieniskt. Som sagt, det funkade på mig, så hoppas det funkar på mina barn. Och tack ni som önskade mig lycka till med det. Jag tar det till mig! Allt vill bara man kan.

Men man kanske skulle ha barn först. Så det får bli ett senare projekt.

Samma sak som att lära sig sina barn att inte hosta rakt ut. Please, jag jobbar och har jobbat många år på förskola. Det går faktiskt att lära barn att bete sig som människor även om vissa tycker och tror att alla barn hostar rakt ut, snorar ner hela sig själva, äter snor, äter bajs, och kissar på varandra. Typ.

NU kanske jag överdrev. Men vissa av er kanske förstår vart jag ville komma med detta.

Och jag ska hädanefter aldrig skriva något på facebook som kan misstolkas eller att jag inte formulerat mig väl.

Jag menade så klart inte att jag kommer springa efter mina barn när dom petar näsan.

Men jag står fortfarande fast vid att barn inte Måste stoppa fingrarna i munnen och gotta i sig snor.

Nu kräktes jag igen.

Fan vad ont i huvudet jag har.

Har annars haft en fantastisk dag på jobbet! Så himla fina barn. 
Bästa som finns är att få komplimanger och fina kommentarer av barn.

Ärligaste människorna på jorden. Tacka fan för det!

Det är känsligt att prata om barnuppfostran, och jag kommer aldrig säga åt människor hur dom ska uppfostra sina barn. Men ibland blir jag så ledsen och vill verkligen gå in och säga till.

Idag t.ex, en liten flicka ramlar och slår sig och gråter sig blå, i samma stund kommer hennes pappa till gården, men går bara förbi sitt eget barn och går och leker med sonen som är längre bort. 
Jag går fram till flickan och hon panikgråter och jag försöker trösta henne och kramar om henne.

Pappan är borta med lillebror en stund. Kommer efter ett tag och då råkar flickan snubbla igen och skrapar upp knäna, jag springer fram igen och kramar henne och talar om för henne att hon inte har någon bra dag, då går bara pappan förbi "kom nu så går vi hem...".

Jag blir så ledsen och trött och orkelös. Vad ska JAG säga? Jag får inte säga något. Hade det varit privat hade jag nog skällt ut han efter noter. Men ack ack ack! Man får aldrig lägga sig i någon annans barnuppfostran. Och speciellt inte jag, för jag har ju inga barn, och det gör mig automatiskt till någon som inte KAN eller förstår sig på barn. MM, tjena. Jag kommer att bli en fenomenal mamma en vacker dag. Så det så!

---

"ååh fröken! Du ritar finast i hela världen!"

Hahahahah... JAG VET!

haha, det var ju inte meningen att du skulle ta illa vid dig iof. Men jag kan säga såhär, det går inte alltid att säga "SÅHÄR SKA JAG VA". Believe me, det gjorde jag tusen gånger innan vi fick Charlie. Jag ska minsann göra såhär och såhär. Sen sitter man här med tröttheten drypandes och jag ORKAR inte ta fighten att få han att sova en hel natt i sin säng. JAG är för trött för det.

Men samtidigt tror jag i mitt stilla sinne att sånt här löser sig själv och småbarn går igenom tusen olika utvecklingsfaser första året vilket gör dom extra klängiga och gnälliga och sömnlösa i perioder.



Som exempel då. :)