Jag vill inte sitta och dränka mig själv i självömkan. Men känner att det behövs för tillfället.

Det värsta med att vara kvinna är inte att behöva pressa ut en stor bebis på flera kilo.
Vilket jag inte ens vet något om. Men däremot vet jag, att mensvärk av den graden jag har nu är draåthelvete, förjävlig.
Kallsvettas, får kraftiga värkar titt som tätt. Nu pratar jag värkar som att öggstockarna knyter sig, ska explodera och det igenom magen. Att gå och kissa är ett projekt eftersom att det känns som att jag, ja, ska föda barn. (vad jag tror)
Jag har tillochmed börjat få ont i ryggen. Jeeesus.

Visst, jag kan börja knapra mina piller igen. Men å andra sidan så vill jag inte det.
Dom skapar bara ytterligare problem för mig. Jag bli deprimerad. jag går upp i vikt.Tappar sexlusten. Jag får ännu större bröst, vilket kan ses som ett lyxproblem för vissa. Men inte för mig. Tack och nej, tack.

P-staven behöver vi inte ens dra upp. Kommer aldrig låta någon stoppa i en sån i mig.

Jag får stå ut med eländet 3 dagar, varje månad. Nothing to do.

Men det finns ju dom som har det värre.... alltid.

snark