gås.

Jag zappade runt på tv:n och fastnade för en film på Tv4 med Sandra Bullock.
"28 dagar". Jag har inte sett den från början men det jag vet så sitter hon inne på torken för drogberoende.
Droger OCH alkohol, tydligen.

Jag tänker inte börja predika eller något åt det hållet. Bara spotta ut min åsikt:

Jag har aldrig varit överförtjust med det här med droger. Jag minns i gymnasiet när jag för första gången började märka att det ens existerade. Ja, det var folk, människor, mina vänner, tjejer i ja, min umgängeskrets som tyckte att det var coolt eller något att röka på time to time. Ja, ungefär varje helg. Jag blev bara förbannad och ville inte ens umgås med dom. Under den här tiden umgicks jag stundvis och hade jättebra kontakt med en kille som heter Robert. Robert var världens underbaraste människa. Genomsnäll och genuin på alla sätt och vis.
Tills jag en dag får ett sms om att han har tagit livet av sig. I psykos. Jag hade inte ens känt honom länge ändå grät jag hela dagen, hela natten när jag fick veta det. Efter det ville jag aldrig höra talas och ännu mindre umgås där det fanns droger. Jag vet att det finns ni som inte tycker att gräs och "natuliga" saker är farligt.
Ok, fine. Men jag tror inte ett skit på att det inte skulle vara farligt. Om det inte vore det, varför från första början ens göra det olagligt? Precis. Så vitt jag vet, så är sånt som är olagligt = inget bra.
Jag har hamnat i många osämjer med folk i diskussioner om just det. Jag har blivit arg, jag har blivit förtvivlad.
Jag bestämde mig för att aldrig i hela mitt liv testa någon slags annan drog än alkohol i hela mitt liv.
Jag kan väl säga att jag en gång i mitt liv har haft den värsta dagen i mitt liv och då var det ändå den "minst" "ofarligaste" sak du kan göra i den världen. Fruktansvärt. Aldrig igen. Hemskt. Ångest.

Jag kommer aldrig kunna sätta mig in i huvudet på en person som är eller har varit beroende av sådant.
Jag vet bara att den man minst anar kan vara den som har varit där. Som har det värst. Vad ska jag då säga?

Jag mår iallafall dåligt av att se vad droger gör mot människor. Och hur människor kan behandla sig själva på det viset.

Nog om det här. Nu ska jag se klart på den här filmen och hata droger lite mer.

Knark är bajs, kärlek är najs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0