För det första så vaknade jag tvärs över sängen. Båda armarna bortdommade som vanligt. Lite halvkramp i benen och ögonen ihopklistrade, håret åt alla håll och kanter. Smakade nyponrumpa i munnen.
Låg och tänkte på min dröm litegrann.

- Saken är den att jag och min mamma var bortbjudna på någon fin tillställning av något slag. Det hanlade om sport. I vilket sammanhang har jag ingen aning om. Jag hade en fin klänning, fin håruppsättning och sprang runt med mitt champangeglas i högsta hugg. Min mamma började bli lite halvt onykter hon. Sedan i ett vanligt sovrum så stötte jag ihop med en man. En äldre man. Eller älde, han var i sina bästa 30 år iallafall. Mina ögon blev glansiga och helt klara. Vilken man, vilken.. oj oj oj man. Vi började småprata litegrann. Jag stirrade ut karlsloken ordentligt. Han stod så sexigt där i sin svarta kostym, vita skjorta och svarta slips.. eller var den svart? Jag vet inte. Snygg var han. Kortklippt. Han såg ut att vara tagen ur "Dressman" reklamen. Dom ni, dom med socker på. Han utstrålade manlighet. Han luktade underbart. Han pratade underbart. Och han förde sig som en Gud. Jag hamnade i en annan värld helt plötsligt.

Helt plötsligt kommer min mamma in och presenterar honom. Jag förstod ingenting. Han såg ganska generad ut. Om inte annat så han väldigt chockad ut och lite "jag vill gå härifrån nu" när hon presenterade mig som sin dotter.
Den här mannen jag stått och pratat med var alltså en kille min mamma var på dejt med. Ups!
Sen kollade hon på oss båda två och förstod. Hon tog tag i mig och drog med mig in på ett rum och skrek lite på mig.
Sen kom mannen utan namn in och förklarade sig. Och förklarade för mamma att han inte ens var intresserad av henne. Han ville gärna prata med mig sen. Det här var nervpirrande. Jag gillade det.

Gick vidare med mannen utan namn och pratade. Han berättade att jag hade en utstrålning och karisma som han aldrig stött på förut. Jag ville bara ha den här mannen. Nu på en gång. Gärna för alltid. Men hur gör man nu då?
Helt plötsligt så ser jag en scen. Zlatan ropar upp ett namn, jag hör inte vad. Mannen utan namn springer ut på scenen och ler och tar emot ett pris. Jag förstår ingenting. Står kvar med mitt champangeglas och tar en cigarett.

Nu springer det fram ett dussintal hundar till mig. Två av dom är mina. Haddock och Danni. Vart i min hjärna har jag bestämt dessa namn för mina hundar? Sickoooo. Det var mina hundar iallafall. Tog med dom utanför och hamnade helt plötsligt på skolgården till min lågstadieskola. Hundarna kutade runt. Jag hade helt andra kläder på mig.
Jag ser mannen igen. Håller en liten flicka i handen. han ser mig. Ropar på mig. Jag går dit. Han berättade att det var hans dotter och att han skulle lämna henne i skolan. Hon gick i första klass.

Sen vaknade jag.

Vilken man!