"Men Andreas, vakna nu. Vill du se min navelpiercing?"
- Jackie Ferm


Hahaha, jag tror jag dör

Det känns inte som söndag idag. Det känns som Julafton eller något annat trevligt.
Jag har varit i mina nya hoods och tittat på mitt nya hem. Jag är helt förälskad! Igen.
Inte nog med det så har jag fått en helt ny garderob, ja, alltså inklusive kläder!!! Jag behöver inga julklappar. Jag har allting jag vill ha nu.

Efter att jag och LP rensat garderober och lådor så gick vi ner till centrum och käkade på en ny restaurang. Jag avnjöt en väldigt fin Filé Mignon. Som jag sa till LP "min sista utemåltid en tid framöver".
Vi satt där ett tag och pratade om allting mellan himmel och jord... eller ja, allting mellan benen iallafall.
Jag gillar att umgås med LP. Hon är äldre, hon är lite visare och smartare än mig. Hon lyssnar och ger bra råd.
Tack för att du gör mig så glad!

Nu har jag fått nycklar. Jag har haft seigtseeing genom hooden. Jag har lärt mig vilken väg jag absolut inte kommer att vandra ensam när det är mörkt iallafall. Nu känns allting på riktigt!

Och nej, jag har inte fått ätit någon lussebulle idag heller.

Jag gillar när saker bli officiellt.

"det är inte korven man blir tjock utav, utan såsen"

SMS:ens egentliga innebörd;
"ute ikväll?" = "ligga ikväll?"

Jag är inte så dum som jag ser ut.

Varför har hon naturligt långt hår? IRRI!

Jag skrek "ÅÅÅÅHH" rakt ut när jag den här. På bilden - Min bror och hans dotter! ♥

Hej och hå. Just nu ligger jag ensam, hemma hos Mandis i väsby och fördriver tiden tills jag ska åka till jobbet.
Jag borde åkt tillsammans med henne. Men nej, jag kom inte upp från sängen. As usual.
Jag lider av konstiga sömnproblem. Är det inte att jag ligger och tänker tills hjärnan kokar, eller att katten kraffsar på dörren 13883ggr om natten eller skriker. Eller annat. Så är det fan att sova tillsammans med Amanda i en 90säng hemma hos henne med hennes jävla RÖV. Jag skämtar inte. Jag har legat som en ostbåge tack vare hennes ghettoass och legat nere i en "springa" intill väggen. Sjukt oskönt!
Hon gick upp 15 min tidigare än mig för att hoppa in i duschen. Sen kommer hon in i rummet och kittlar mig under foten, självklart lackar jag. "LÄGG AV TJOCKRUMPA!!" Nej, ok så sa jag inte. Men jag hade kunnat.
Nej, Amanda är inte tjock. Men hennes rumpa vet jag inte vad hon fått den ifrån. Säkert stulit den av någon inföding någonstans i något land.

Annars då? Jo jag mår bra. Flyttar ju snart. Men, det händer saker på jobbet. Saker jag inte vet om. Saker jag får veta om på Måndag. Hmm.. Jag citerar Piff och Puff: "nånting, händer, det är nåt' skumt på gång"
Jag får återkomma med mer info om det nästa vecka.

Jamenjo, idag jobbar jag till 22 igen.

HÖRS!!

- säger:
alltid tyckt det varit coolt att du haft "jt" som mail
måste vart en av de första eller nåt

Josefine säger:
va? haha

- säger:
haft dig på msn sjukt länge men tror inte vi pratat
men jag brukar tänka, ah, det är hon tjejen med mailen


Jag menar. Vem är tönten?

Det är inte jag.

Så. Hej då!

Much better.

Josefine säger:
jag drömmer typ stup i kvarten att jag föder barn

jonathan säger:
du kanske är bajsnödig

Tror jag också.

Igår var jag bajsnervös hela dagen eftersom att jag, min bror och en anställd (Camilla) ifrån Norrtälje skulle åka till ett företag på söder och lära dem att göra sushi. Det gick faktiskt över förväntan.
Även om dem hade druckit lite och var halv-vingliga och avbröt ibland. Men det var kul. Dem tyckte nog också att det var kul. Tydligen. Glada miner när vi skulle avrunda iallafall.

Sen blev jag lite stressad eftersom att jag blev trackad av Sandra hela dagen. Alltså stup i kvarten.
Men jag drog till henne så fort som möjligt där också Malin och Marlene befanns sig.
Jag fick välkomstdrink med jordgubbar och ingen äcklig tequila som jag hade förväntat mig. Eeehe.
Sen korkade vi upp vinaren, åt chips, morötter och dipp och snackade massa gojja.
Jag och Marlene pratade om någonting och kom in på IKEA. Helt plötsligt öppnar Malin munnen.
(Hon är ganska pryd i vanliga fall..) "Jamen jag vill iallafall ha sex på IKEA". Jag och Marlene blir tysta och tittar på varandra för vi uppfattar inte riktigt vad hon menar. Egentligen. Vi tror att hon pratar om någon hylla.

Malin: Nej men jag och X (hennes karl som jag inte vill hänga ut, haha) var på IKEA, och vi hade ju gått in som i en labyrint och det fanns inga människor där så då sa jag det "kan vi inte ha sex nuuu?" Tror ni han ville det eller? MEN NEJ! Hur kan en kille säga nej när man vill ha en snabbis på IKEA!?

Jag och Marlene skrattar ihjäl oss.

Malin: Han skrattade typ bara åt mig och ba: "men Malin.. du är ju pervers!"

HAHAHA. Jag och Marlene försökte lugna henne med att han säkert bara blev chockad över förslaget och förmodade att hon antagligen bara drev med honom. HAAH.

Vilka problem. Jag säger då det.

Efter några drinkar, glas vin och påtvingade shots så var jag fit for fight. Jag var egentligen sjukt sugen på att gå ut. Men sen blev jag bara myssugen istället. Sandra hotade mig med att säga upp bekantskapen om jag åkte ifrån henne med sista tåget. Hon blev putt och snodde min telefon.

Sandra: Heter jag Kanninen eller KANINEN på din telefon???
Jag: Du heter ju Kanninen?
Sandra: FYFAN! GULLIGT
Jag: MEN VAAA?
Hon sitter och fipplar på sin telefon. Sen visar hon den för mig.
Displayen: Törnberg.

Jag: Men nu är du lite taskig!
Min display: "MIN ÄLSKLING!"
Jag: Glad nu? Snäääälllaaaaaa..

Iallafall. Apårpå telefonen. Jag skickade två felskrivna SMS till henne igår. Ni vet när man ska skriva snabbt och T9 inte riktigt vill samarbeta.

"Kari åker nu!"
(Hennes pappa heter Kari. Hon fattade ingenting.)
"Haha, men jag sket fort som fan!"
(Haha, men jag SKREV fort som fan!"

Tids nog så blev klockan så mycket och jag längtade att få sniffa på lite hud.
Vi ringde en taxi. Sen skulle jag EGENTLIGEN bara åkt till stationen för att ta tåget till stan. Men istället ordnade Sandra så att jag fick fastpris ända hem till Markus. Schysssssttt kompiiiis!

Jag hatar att sitta knäpptyst i en taxi. Jag vet aldrig vad jag ska säga.

När jag väl var framme och jag och M skulle ta oss in porten. Så är det låst.
Där står jag full påklädd med väska och två påsar. Han står där med tischa och shorts.
Det är inte sant. Vi är fast. Kl 2 på natten. Jag fick springa runt huset för att se om någon var vaken. Det fanns ett fönster på nedre botten som var öppet och precis över en bänk. Så jag ställde mig som ett psyko och började ropa: "Halllååååå hallååå.. hjälp". Ingen reaktion.

Gick tillbaka. "jaha, vi får vänta här tills någon kommer". Optimisten han själv.
Efter 15 min kommer en gubbe som öppnar. Jag tackar för mitt liv. Han säger inte ett ord och kliver in i andra hissen. När vi väl står i hissen så ser jag ett jobbigt leende i Markus ansikte.
Jag: Vad är det?
Han: eeeh.. alltså. Vi kommer ändå inte komma upp till våning 3 utan nyckel.
Perfekt.

Så i ytterligare 45 min satt vi i en trapp och försökte knacka så att någon skulle höra.
När vi nu varit "utelåsta" i över 1h så kommer det en kille som räddar våra skinn och vi slipper sova i trappuppgången. THANK GOD. Han var snäll han. Han hade pärlor i sitt skägg.

Freedom och en säng och han. Perfekt.

Vaknade av solen idag och en mysig en bredvid mig. Lovely.

Sen åkte jag hem och gick in på pizzerian. Beställde mat till mig, min padre och min bror.
Så frågar han: ska du äta här?
Hur hungrig såg jag ut att vara egentligen!?

Nu ska jag infinna lugnet och bara vara mysig.

besos!

Mads-Gleager.

Jag kan verkligen inte klaga på någon sömnbrist nu iallafall.
Igår somnade jag 23.30. Vaknade 09.4 - somnar om - vaknar svarar på sms - somnar om igen och vaknar 14.35. Det var väl skönt. Förutom att jag inte fått drömma klart sånt jag drömt om. För det första drömmer jag om att det är SOMMAR. Vem fan vill då vakna upp och se att det är kolsvart ute och förmodligen lika kallt som det är mörkt. ÅngestÉ. Pratar med Emma i telefon. Har tydligen pratat med Amanda också. Bra att jag ens kommer ihåg det. Lägger mig till rätta igen i sängen och börjar om på nytt att läsa "att välja Glädje" av Kay Pollack.

Det är 3:e gången jag försöker mig på den och inte bara streckläser. Utan verkligen försöker... förstå.
Det är intressant, men man ska också kunna komma ihåg det man läst och lära sig också. Jag lever ju oftast inte som jag lär. Tyvärr. Men nu, jag måste. Jag vill bli en bra människa igen.

Nu råkade jag också komma åt någon knapp på min dator så allting blir stort och fult.
Och nej; jag kan INTE ställa tillbaka det. Jag vet inte hur man gör.

"Varje gång du lyckas välja lycka gör du något stort.
Och påverkar därigenom världen omkring dig.

Varje gång du inte lyckas - döm inte dig själv.

Lycka är ett val.
Det är inte ett borde eller måste.

Lycka är en möjlighet.

Lycka ger ständigt nya möjligheter."

Jättekul. Ja, jag måste få en läkartid angående min mage. Det här fungilerar inte längre.
Det är inte världens roligaste att stå på jobbet och kallsvettas, skaka, och magkramper som är åt helvete.
Sen är det ju inte världens roligaste att ens försöka gå på toaletten när brorsan och två kompisar till honom sitter utanför heller. Även om jag bara satt på toaletten för att slappna av, andas och typ andas mer.
Magar är ett rent helvete om man frågar mig.

Hädanefter ska jag börja skicka meddelanden till mig själv och påminna mig om att aldrig mer äta vitt bröd, aldrig äta mjölk/mjöl-produkter för jag vet ju hur det slutar. Hur svårt kan det vara? Bajs-svårt om man frågar mig.

Karin tror att jag måste göra en endoskopi (som det så fint heter).
Snälla Gud. Jag vill inte ha en kamera upp i röven.

Too much info for you. Like I give a damn..
Det är för mycket för mig med.


Till något annat.

Joråsatteh. Annars är jag jätteglad. Ja, det ääääääär jag.
Jag vill inte påstå att jag är cynsk.. eller jo, det vill jag. För jag är nog det.
Imorse när jag vaknade så tittade jag på telefonen och tänkte
 "får jag ett sms av Markus nu så är min dag räddad"
Jag hann bara resa mig upp ur sängen så såg jag hur min telefon lyste till och vibbade.
Guess who it was? Jag sken upp som en sol. Note: Dagen är räddad.

Nu ska jag försöka vila ett tag. Nej, men kul. Måste bara byta lakan först.

Varför kan jag inte bara sova. Varför måste jag kolla på Danska Paradise Hotel. Igen. Skitprogram.
Har också gråtit för 3:e gången när Gleager blir utröstad. Haha.

Nej, nu blir det mula ner ansiktet i kudden och drömma fint.

Godnatt pussisar.

Eftersom att jag inte har något liv på söndagskvällarna så tänkte jag liva upp det med Paradise Hotel.
Jag blev INTE besviken.


- Nej, shit det här går inte!
- Vadå.. vadå går inte?
- ah, shit jag kommer komma asså
- Va? Nej nej nej neeeej.. gör det inte! Tänk på något äckli...
- Jo. aaah.. fitta

HAHA. Jag satt och klappade händerna och betedde mig svinigt nu kände jag. Men det var ju bara kul.
Jag undrar hur mycket skit han får av sina kompisar hemma i Täby nu. Stackars pojke.

update: gick nyss in på tv6.se och såg reklam för "stay hard!"
Jag skrattade lika mycket igen.

Karin, nu tog jag bilden av dig. ;) Tack.

I stundens hetta (feber) har jag kanske dagens roligaste konversation med Karin på fejjan.
Jag satt och lyssnade.. eller råkade komma in på Viccan Silvstedt och lyssnade på henne och hamnade mitt i ett nostalgiskt ögonblick. Jag for tillbaka till mitt flickrum på lyckostigen där jag och Nadja stod och dansade till ALL ny musik vi fick på våra skivor hem i brevlådan. Mr music? Eller vad det nu var.
Savannbyxor i alla möjliga färger, buffalo-skor i alla färger (Nadja fick alltid låna av mig, hon fick inga egna.) Det var polotröja under dom största FILA/champion-trljor ni kan tänka er. Det var hästsvans med backslick. Eller "bollar" på sidorna med tusen olika hårspännen. Ju mer desto bättre. Det var ljusrosa/vitt-läppstift som gällde. Inget annat dög. Ljusa ögonskuggor och svart kalaj med vitt. Man var så snygg. Tyckte man då.

Jag var kär i en kille som var två år äldre än mig som hette Carl och han hade mörklblondt backslick, svarta "pösbyxor" och svarta buffaloskor, precis som mig själv. Vi var meant to be.
Jag var 12-13 och visste inte bättre. Tjuvrökte bakom huset med Nadja med "våra" "coola" killar.
Jag skrattar lika mycket varje gång Johnny (Nadjas pappa) berättar om hur vi låtsades gå ner till gungorna, när han alltid såg stora rökmoln komma bolmandes bakom husknuten. Där stod vi och var tuffast i världen.

Jag minns en gång vi hade en hel handväska full med cigaretter som min lillebror hittade och skvallrade till mamma när vi satt och åt middag. Jag började gråta och skrika att det var en penna han hade hittat.
Mamma frågar inte mig, utan Nadja om vi röker. Nadja sitter och håller på dör av skratt och jag gråter och slänger ur mig världens mest patetiska förklaring. En penna.

Det forsar ett glädjerus genom min kropp just nu. Take me back to the 90's.
Låt mig röka pennor igen.

Det finns en pojkvasker som är lite kär i mig tror jag. Han är nog arton eller nitton.
Lite gulligt. MEN när han frågar mig:

- jag måste bara fråga.. är du 90:a?

Vänta.. låt mig gråta.

Herrejävlar! Vart ska jag börja någonstans?

Igår fick jag ryck som sagt och tänkte absolut inte sitta hemma och ruttna ytterligare en kväll.
Så jag flög in i duschen, flög ut, fönade håret och hade helt plötsligt bara 6 minuter på mig att fixa mig tills bussen gick. Nevermind.. som vanligt ringde jag taxi-020 som jag gjort ungefär varje dag den här veckan och beställde en tarre så jag kom till stationen iallafall. Nej nej, väl i taxin så ångrar jag mig och fortsätter hela vägen till väsby för att möta Lina och sen vandra hem till Emma.

Väl där gottar vi oss i vin och nötter och pratar om.. ja, nötter. Typ. Efter någon timme hade vi övertalat Emma att följa med oss ut. Det är Emma som jag förövrigt har anställt och hon kallar mig mer än gärna chefen och det klingar härligt i örat. OCH som hennes chef så hotade jag med varsel om hon inte följde med ut "MEN DET ÄR JU ETT HOT!" AJJAMENSAN. Jag fick med henne iallafall. Från smålulliga till vingliga traskade vi ner mot stationen för att ta tåget till inget mindre än MÄRSTA. Självklart. Vi skulle förgylla KC med våran... ja, whatever.
Inne på KC så står två tjejer på dansgolvet. Dom är i 30+ åldern och dom vinkar mot mig och jag helt enkelt rådissar dom "vilka är det där?" Nej, så jävla elak är jag inte. Jag vinkade självklart tillbaka men fattade fortfarande inte vilka dem var. Nåväl. Slår mig ner och suger i mig min Heineken. Sen kommer damerna fram till mig och det tar några sekunder innan jag fattar att det är två mammor till mina gamla dagisbarn som har vinkat hysteriskt på mig. Otroligt pinsamt Josefine. Jag slängde mig över dem och kramades.

Sen hamnade jag, Lina och Emma på dansgolvet och vi var väl lite halvputtriga över folket som var där. Men vad gör det om hundra år (en timme) när det väl är massor med folk och vi dansar som att det inte finns någon morgondag. Lina tjatar om att hon vill ha ett snyggt hångel då det går förbi en lång, snygg och vältränad kille. "HEY, TA HONOM" Jag försöker ge så bra tips som möjligt till henne men hon fattar ingenting "JAG KAN INTE RAGGA" Som att jag kan det. 

Det blev ingenting med honom. Själv sprang jag och köpte mojito på mojito och låtsades som att det var sommar och jag var världens lyckligaste tjej. Jag kände mig som det just då iallafall. Helt underbart.
Emma hittade nya polare, en kille som såg exakt ut som Lil' Wayne och en annan ful version av Enrique Iglesias.
Hon hade aldrig haft så kul och då är jag ändå seriös. Det var galet, det var underbart. Hela världen var underbar igår kändes det som. Jag ville aldrig att natten skulle ta slut. Lina "råkar" knuffa till en kille och dom fann varandra. Det var dom på film. Tror jag. Det jag har hört idag iallafall. Jag själv, jag var polare med alla som var där. Överallt. Hej och hå. Vid stängning så försökte jag fixa efterfest. Det gick ju som det gick. Som sagt så ville jag inte att natten skulle ta slut. Vi gick och köpte burgare. Där stöter jag ihop med tre andra killar som jag blir bästis med. Eller ja, vi var det iallafall 1½ timme. Jag kommer inte ens ihåg vad dem hette. Bara att dem kallades vid sina efternamn som jag definitivt inte minns. Det var roligt! Jag hade inte ens några problem med att dom faktiskt var lika gamla och tom ett år yngre. Jag hade inte energi att ens haka upp mig på det.
- hur gammal är du?
- 22
- 87a?
- nej, 88a
- men då är du ju inte 22
- nej men jag blir
- ja och jag blir 25
- NÄHÄ
- jo om 4 år

Han hade en poäng där.

För andra gången i mitt liv satt jag och väntade på en nattbuss hem. Hem, jag som skulle på efterfest.
Jag gjorde allt i min makt för att övertyga någon av dem där att ordna upp en efterfest i min ära.
Det gick ju bra. Dem tyckte att vi skulle ha efterfest hemma hos mig istället. Mjae.. grabbar. Nä.

Bra kväll förutom att jag skickat SMS till fel person. Jag försökte slingra mig så gott jag kunde.
Inte lätt när ögonen går i kors och man är halvblind. M som M.

Jag blev glad av att dem tyckte jag var rolig "fyfan vilken skön tjej du är asså!" Då blev jag glad.
Jag ska bli en ny mogis men med häftigare uttryck. Jag förstår inte ens själv ibland.

"vart är burren, vart fan är burren?", "jaha, vill du ha en snurre?", "serri, fan vad irri", "irri, fan vad serri", "hur många barre är du då?"
Punkt.

Jag klev iallafall av bussen ensam. Eller ja, turturduvorna gick åt ett håll och jag gick åt ett annat. Ensam.
Försökte ringa Oskar i ett desperat försök om han hade eller visste om någon efterfest. Tur var väl att det inte var han som svarade och att han inte ringde upp sen för då hade jag säkert åkt taxi igen. Helvete.

Sen minns jag inget mer. Vaknade upp i min egen säng, utan kläder och nu är det kolsvart ute.
Det slog mig nyss att fotografen sprang efter mig hela kvällen igår kändes det som.
Jag undrar när dom uppdaterar bilderna... Jag vill inte se. JO DET VILL JAG!

Aja, om du undrar hur jag mår idag så mår jag relativt bra. Faktiskt!

Note: stan är fan överskattat när man bara kan dra runt hörnet.



  

Mycket sömn jag fick inatt då. Har hostat lungorna ur mig, har ingen röst nu och har knappt ens kommit upp ur sängen och ändå måste jag hoppa i kläderna och åka och jobba nu.
Det här är en stor nackdel med litet företag med inte alls många anställda. Man FÅR inte vara sjuk, man KAN inte vara sjuk. Synd att klaga.

Jag har bestämt mig nu. Min katt kommer att få flytta ut till ett stort hus hos pappas chef. Det fungerar inte längre, hon gör mig psykiskt sjuk om nätterna och ja, jag blir galen. Hon får det bättre där. Bara han inte har henne som utekatt. Det är hon för fin för. Nej då. Låt henne klättra i träd, whatsoever. Nu fällde jag en tår.

...


Om du verkligen inte vill ha mig, bli av med mig. Jag går sönder..

Som sagt så var det ett jävla babbel på oss fruntimmer hemma hos Lina. Vissa av oss skrattade tills huvudvärken trängde fram och vi fick knapra alvedon för att kunna fortsätta. Nåväl.

Vi tjejer är riktiga problemfittor. På riktigt. Allting förstoras upp, allting vrids och vänds och man går i itu i sig själv för att man målar upp bilder i huvudet om saker som i själva verket inte ens existerar. Ja, det är vi. Ni som säger tvärtemot behöver inte ens yttra sig. För jag är den personen. Trodde jag.
Man kan låtsas vara stencool och låtsas som att man "inte bryr sig" fast i själva verket bryr man sig så mycklet att man inte ens kan sova om kvällarna. Man kan inte koncentrera sig på jobbet, hemma. Ingenting fungerar som det ska. Hjärnan går på högvarv. Det är just dom här tillfällena man verkligen behöver spilla ord över vänner och försöka komma ner på jorden igen. Ja.

"Ska jag, ska jag inte?" - klart du ska höra av dig. Vad väntar du på?
Men att vara eller bli desperat vill väl egentligen ingen. Men när man verkligen VILL något så gör man ju för fan vad som för att något ska ske. Eller inte. Man låter det vara. Helt enkelt. I fem minuter, sen så sitter man med mobilen i högsta hugg och blir en "desperat" pussy som man egentligen inte är, och heller inte vill vara.
Vi kom inte fram till något vettigt. För hör ingen av sig rinner allting ut i sanden. Typ. Nåväl.

Sen berättade vi skräckhistorier hos gynekologer och andra hemskheter.

Anonym berättar om "tamponghistorien". Tampongen och köttbiten kan vi kalla den.
- tampongen gick in, hur lätt som helst men när jag skulle dra ut den så var det som en köttbit ivägen?
- EN KÖTTBIT!?
- Ja, jag fick liksom lirka ut tampongen varje gång. TILLS en dag efter gympan då den gick ut som vanligt och när jag tar ut den och lägger den på ett papper, ser jag att det är en riktigt KÖTTBIT på den!
Okontrollerat skratt.
- Seriöst, hade du typ en bit fläskfilé i fittan som sen kom ut på tampongen?
- MEN TYP!

Här börjar huvudvärken av allt skratt infinna sig. Och det fortsätter bara...

- Men har ni varit med om när ni gått på toa och av tvångstanke tittar man ner i toan och så hänger det som en slimesträng? MEN LYSSNA. Den hängde ju liksom där, och jag satt och gungade fram och tillbaka för att den skulle släppa och liksom försvinna ner i toan, men den vägrade så jag var ju tvungen att ta tag i den och det var ju som slime på riktigt, man kunde liksom dra i den... är jag normal?
Okontrollerat skratt.
- Sjukt kul iallafall!

I gynstolen hos Sollentuna UM:
- Jag hade ju typ en knöl på blygisen och fick panik och var hundra på att jag hade fått kondylom så jag ringde ju i akut till UM och och bokade en tid och jag sa ju "jag har kondylom, det är AKUT!" När jag väl ligger där i stolen, rödrosig och förbannad och äcklad "TITTA JAG HAR KONDYLOM!" men min gynis bara ler och flinar lite "nej du, du har inte kondylom.. det är en finne.." Jag dog. Vem fan får finnar på fittan!?

Det bara fortsätter och fortsätter...
- Sjukt irri med fittor egentligen.. jävla grottor! Tänk att ändå få ha en kuk, man ser ju allting när man vill och fattar ju direkt om det är något fel. Vi själva måste ju gräva i en jävla köttgrotta och ändå inte fatta någonting eftersom vi inte ser det själva. Jävla fittproblem asså!

Och till något helt annat.
- Jag blir cp i huvudet, jag fattar ingenting, jag är glad, jag har ALDRIG varit så här förut, det här är ju inte jag, jag är konstig jag är...
- Kär?
- Ja...

Det var mer. Men tystnaden stannar här med er och mig nu.

besos!

JAG MENAR: VEM HAR SABBAT BOXERN SÅ ATT JAG MISSAR MATCHEN?!?!!?!?!?!?

Den ska dö.

I spend time to try to get to know you
As life passing by I show you my heart
I couldn't be more true

Isn't it obvious?

skiter på mig av nervositet!