Herrejävlar! Vart ska jag börja någonstans?

Igår fick jag ryck som sagt och tänkte absolut inte sitta hemma och ruttna ytterligare en kväll.
Så jag flög in i duschen, flög ut, fönade håret och hade helt plötsligt bara 6 minuter på mig att fixa mig tills bussen gick. Nevermind.. som vanligt ringde jag taxi-020 som jag gjort ungefär varje dag den här veckan och beställde en tarre så jag kom till stationen iallafall. Nej nej, väl i taxin så ångrar jag mig och fortsätter hela vägen till väsby för att möta Lina och sen vandra hem till Emma.

Väl där gottar vi oss i vin och nötter och pratar om.. ja, nötter. Typ. Efter någon timme hade vi övertalat Emma att följa med oss ut. Det är Emma som jag förövrigt har anställt och hon kallar mig mer än gärna chefen och det klingar härligt i örat. OCH som hennes chef så hotade jag med varsel om hon inte följde med ut "MEN DET ÄR JU ETT HOT!" AJJAMENSAN. Jag fick med henne iallafall. Från smålulliga till vingliga traskade vi ner mot stationen för att ta tåget till inget mindre än MÄRSTA. Självklart. Vi skulle förgylla KC med våran... ja, whatever.
Inne på KC så står två tjejer på dansgolvet. Dom är i 30+ åldern och dom vinkar mot mig och jag helt enkelt rådissar dom "vilka är det där?" Nej, så jävla elak är jag inte. Jag vinkade självklart tillbaka men fattade fortfarande inte vilka dem var. Nåväl. Slår mig ner och suger i mig min Heineken. Sen kommer damerna fram till mig och det tar några sekunder innan jag fattar att det är två mammor till mina gamla dagisbarn som har vinkat hysteriskt på mig. Otroligt pinsamt Josefine. Jag slängde mig över dem och kramades.

Sen hamnade jag, Lina och Emma på dansgolvet och vi var väl lite halvputtriga över folket som var där. Men vad gör det om hundra år (en timme) när det väl är massor med folk och vi dansar som att det inte finns någon morgondag. Lina tjatar om att hon vill ha ett snyggt hångel då det går förbi en lång, snygg och vältränad kille. "HEY, TA HONOM" Jag försöker ge så bra tips som möjligt till henne men hon fattar ingenting "JAG KAN INTE RAGGA" Som att jag kan det. 

Det blev ingenting med honom. Själv sprang jag och köpte mojito på mojito och låtsades som att det var sommar och jag var världens lyckligaste tjej. Jag kände mig som det just då iallafall. Helt underbart.
Emma hittade nya polare, en kille som såg exakt ut som Lil' Wayne och en annan ful version av Enrique Iglesias.
Hon hade aldrig haft så kul och då är jag ändå seriös. Det var galet, det var underbart. Hela världen var underbar igår kändes det som. Jag ville aldrig att natten skulle ta slut. Lina "råkar" knuffa till en kille och dom fann varandra. Det var dom på film. Tror jag. Det jag har hört idag iallafall. Jag själv, jag var polare med alla som var där. Överallt. Hej och hå. Vid stängning så försökte jag fixa efterfest. Det gick ju som det gick. Som sagt så ville jag inte att natten skulle ta slut. Vi gick och köpte burgare. Där stöter jag ihop med tre andra killar som jag blir bästis med. Eller ja, vi var det iallafall 1½ timme. Jag kommer inte ens ihåg vad dem hette. Bara att dem kallades vid sina efternamn som jag definitivt inte minns. Det var roligt! Jag hade inte ens några problem med att dom faktiskt var lika gamla och tom ett år yngre. Jag hade inte energi att ens haka upp mig på det.
- hur gammal är du?
- 22
- 87a?
- nej, 88a
- men då är du ju inte 22
- nej men jag blir
- ja och jag blir 25
- NÄHÄ
- jo om 4 år

Han hade en poäng där.

För andra gången i mitt liv satt jag och väntade på en nattbuss hem. Hem, jag som skulle på efterfest.
Jag gjorde allt i min makt för att övertyga någon av dem där att ordna upp en efterfest i min ära.
Det gick ju bra. Dem tyckte att vi skulle ha efterfest hemma hos mig istället. Mjae.. grabbar. Nä.

Bra kväll förutom att jag skickat SMS till fel person. Jag försökte slingra mig så gott jag kunde.
Inte lätt när ögonen går i kors och man är halvblind. M som M.

Jag blev glad av att dem tyckte jag var rolig "fyfan vilken skön tjej du är asså!" Då blev jag glad.
Jag ska bli en ny mogis men med häftigare uttryck. Jag förstår inte ens själv ibland.

"vart är burren, vart fan är burren?", "jaha, vill du ha en snurre?", "serri, fan vad irri", "irri, fan vad serri", "hur många barre är du då?"
Punkt.

Jag klev iallafall av bussen ensam. Eller ja, turturduvorna gick åt ett håll och jag gick åt ett annat. Ensam.
Försökte ringa Oskar i ett desperat försök om han hade eller visste om någon efterfest. Tur var väl att det inte var han som svarade och att han inte ringde upp sen för då hade jag säkert åkt taxi igen. Helvete.

Sen minns jag inget mer. Vaknade upp i min egen säng, utan kläder och nu är det kolsvart ute.
Det slog mig nyss att fotografen sprang efter mig hela kvällen igår kändes det som.
Jag undrar när dom uppdaterar bilderna... Jag vill inte se. JO DET VILL JAG!

Aja, om du undrar hur jag mår idag så mår jag relativt bra. Faktiskt!

Note: stan är fan överskattat när man bara kan dra runt hörnet.