Jag ser knappt ingenting. En sida är lämnad öppen på datorn där det står en hel del läkarnummer. Nu ska jag bara vänta på att folk också öppnar telefonväxeln så att jag kan ringa.

Jag pratar med okända människor dagarna i ända. Men ändå tycker jag att det är så sjukt jobbigt att faktiskt ringa och boka läkartid så här på telefon. Jag vet aldrig riktigt hur man börjar samtalen. Om jag ska presentera mig eller inte.

"Hej, jag heter Josefine.. jag skulle vilja boka en tid?"
"Hej.. jag skulle vilja boka en tid. Ah, jag heter Josefine!"
"Hej, kan du ge mig medicin? Bra, vi ses!"

Jag är nog blind. Känns som det.

Drömde att jag befann mig i N.Y. Jag, min pojkvän och en killkompis. Jag till och med letade läkartid i amerikat. När jag sitter i en bil och KÖR (hade visst körkort) så ringer min telefon. Det är tjifen.. men jag slumrar och minns inte så mycket. Sen vaknar jag och får panik. Jag måste verkligen fixa penicillin nu så jag blir FRISK och kan börja jobba igen. Blir ju psykiskt skadad av att sitta hemma EN vecka i sträck. Sen gillar jag pengar också. OCH mina kollegor. Trott eller ej!

Tantjävel