Imorse när jag klev upp ur sängen med rufsigt hår och bara trosor för att gå in på toaletten och kissa så fastnade jag framför spegeln i hallen. Vad har hänt med mig? Jag stod helt normalt och tyckte att jag var skitsnygg. På morgonen.
Min kropp var också snygg. Inte bara OK. Utan snygg. Det gillar jag. Den känslan gillar jag.

Sen gick jag in och kissade. På tillbaka vägen till sängen så stannade jag igen och kollade i några andra vinklar. Jag var lika snygg i dom med. Hääärligt.

Kom hem, Jonathan skrev på msn. Han "ringde" mig. Ja, det stod så på den här nya nerladdade msn-saken jag har nu.
Så "svarade" jag och helt plötsligt kom jag upp i webcam. Jaha, vad fint då. Sen ställde jag mig upp för att hämta ett glas vatten till mitt knark. När jag kom tillbaka stod det. "ursäkta, men din kropp har blivit så sjukt nice!" . Vet ni vad jag svarade? "JAG VET" . Vad annars skulle jag svara när jag tyckte så? Jag tänkte väl det ja. Sen stängde jag ner. Kände mig utittad. Det ville jag inte. Inte av honom.

Ni vet att man kan bli så där lyriskt kär i kändisar bara för att dom är sjukt snygga. Och man vill typ se ut som dom.
Det finns en kvinna i verkligheten. Ingen modell eller skådepelerska. Utan en tjej. En cool tjej. Jag skulle nästan ge min högra hand för hennes ansikte. hennes ögon, hennes ögonbryn, läppar, kinder, näsa.. ja, allt i fejjan. Det vill jag ha. På mig. Hon heter Gud. Eller ok, hon heter väl inte Gud.. men hon skulle kunnat heta det. I mina ögon.