Sen jag fick reda på att Linda Rosing väntar barn, avskyr jag inte henne längre.
Sen har hon ju en snygg karl också. Vadfan!

Jag tittar på uteliggare, fyllon, pundare med andra ögon än förr.
Dvs, jag ser deras smärta. Eller glädje.
I hammarbyhöjden så finns det en lång man, alltid trasiga kläder, luktar helvetet själv, röker filtret, ser ut som ett troll. Fast snäppet värre. Jag var livrädd för honom förut.
Igår gick han utanför mig med en påse med 5 tomburkar.
Jag sprang ut, hejdade honom. Sprang in igen och hämtade en stor svart soppsäck med burkar.
"vill du ha tillbaka säcken?" Det är ju nästan så man blir rörd.

Karma baby, karma