Idag har jag jobbet ensam hela dagen och kvällen och inte suttit ner en endaste gång.
Inte ätit något, knappt druckit något. Men det gick ju kalasigt iallafall. Jag är så jävla grym!

När jag klev av bussen för att traska hemåt så gick det en kille framför mig och rätt som det var så halka han till och ramla, jag började självklart att skratta, tji fick jag, i samma sekund som jag yttrade mig med mitt hemska skratt så drutta jag ner i snön jag med. Mm, karma gillar att smygknölla en i röven.

Kom hem och värmde på köttbullar och makaroner som jag hade på matlåda. Vilket jag iofs aldrig brukar äta nu för tiden. Remember my rule about köttbullar? I do!
Men det åt jag iallafall. Eller åt.. jag tror inte ens jag tuggade maten. Bara svalde den. Snabbt och smärtfritt.
Fick dock lite kramp i magen nu efteråt. Rätt åt mig som slevar i mig maten! Andas Josefine, andas. NÄ!

Det var en del män som kollade på mig på tunnelbanan idag.
Alltså.. det är ganska obehagligt när konstiga män tittar på mig som att dom vill äta upp mig.
Och oftast pratar på språk som jag inte förstå. Antagligen OM mig också. Hjälp.

Då är det tur att jag har mina ATTITYDSÖGONBRYN och skrämmer dom.. eh he he he hö.

there goes my hero..