vill jag tro iallafall. Eller ja, han är ju det.. lite.

Japp! Nu har jag passat Pajjens lägenhet och katt (och två råttor) i snart en vecka, eller nej. 5 dagar. Och just nu sitter jag och saknar fettokissen, varför kommer han inte hem!?!? Jag blir orolig.
Jag har faktiskt ingen som helst kreativitet känner jag just nu, hah. Jag bara satt mig här och skulle skriva av mig lite, annars får jag väl en schysst utskällning utav Sandra snart.

Juste, jag vaknade för 40 min sen. Iofs gick jag upp 06.30 eller jag vaknade då utav väckarklockan. Eftersom jag var TVUNGEN att ställa den, annars skulle inte du vakna. Det gick ju väldigt bra. Sen fick jag åka tåg och så vidare och jag satt och läste Alex Schulmans blogg (krönika) i Aftonbladet.se och han skrev om att åka kommunalt och alla människor man kan störa sig på, helt rätt började jag störa mig på varenda jävel.
Killen framför mig störde jag mig bara på för att han var ful och hade smalt ansikte och en guldring, det var inte ok.
Tanten som satt på sätet snett mittemot mig satt och hostade konstant och rev ut tidningsklipp ur DN, varför gör man så? Klockan 8 på morgonen, och jag hade inte mina lurar med mig så musik kunde jag ju fetglömma.
yeye, jag tog feta omvägen när jag klev av bussen, jag gick av en station för tidigt. okej, men då kan jag lika gärna gå och handla lite saker om jag nu vill och är sugen, jag gjorde det. Men jag stod bara som en zoombie och kollade.. varför är jag här? Varför gick jag ens in här, nu kommer jag bara handla massa saker som jag inte ens behöver. Men aja, jag köpte iallafall ketchup, körsbärstomater, mineralvatten, chips och cola.
Och nej, jag ser att det är han i kassan, han som snackar såå jäääääävla mycket om helt jävla ointressanta saker, "jaha, du börjar helgen redan nu?" Va, vad snackar du om? Det är fredag idag.. eller?
Ja, ni ser. BRA JOSEFINE! Jävligt on önödigt om jag får bestämma. 79:- åt helvete. hah!
Sen kom jag på att dom där uppförsbackarna jag ska bestiga nu med min feta väska som är fullpackad, jag ska också bära med mig kassen åh helvete, döden är mig hack i häl. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så där anfådd förut. Inte ens när jag lirade fotboll. Det var helt sjukt, jag typ hyperventilerade och höll andan när jag gick förbi människor, det är ju fan pinsamt att bli andfådd så där. Sen försökte jag ropa på Bebis men inte fan svarade han och kom springandes inte. Sen låste jag upp slängde ner kassen och väskan på golvet och dog.
Hällde i mig en liter vatten typ.. eller nej, fan vad jag ljuger. Men nästan. Sen gjorde jag köttbullar och makaroner, då var alltså klockan inte mer än 10.00 kändes dock inte som det nej. Jag käkade upp, drog på tvn jahapp våra bästa år, jag sitter bara och stirrar, jag HATAR våra värsta år, borde inte dom dö snart? Hur länge har det hållt på, typ.. 70 år?!+ Sen la jag mig i sängen iallafall och tvärslocknade. Alltså direkt, vaknar efter en halvtimme då mobilen ringer "pappa hem" ååh neej.. vad vill han nu då.. "HEEEJ!! sover du? du kan ju inte sova nu? Vi åker till Gävle nu.. bara så du vet, vi ska bo på hotell, bara så du vet." Jaha, tack för informationen, och tack att ni ens frågar mig om jag vill följa med, jag träffar ju min storebror SÅÅÅÅÅ ofta. dra åt helvete ni då!
Så glad på en skala blir jag. Jag är så söt! Nej, det är jag faktiskt inte. Inte just nu, mitt hår står åt alla olika håll det kan stå åt, jag har mascara smulor på kinderna, ögonfransarna är ihopklistrade.
Så blir det när man har bortamtach och inte sminkar av sig. Jag orkade verkligen inte.
Förresten så snarkar du fan mer än vad jag gör, det var lite gulligt, ibland. ;-)

min kropp är helt död nu, så nu ska jag väl göra lite middag. JAPP!