Idag saknar jag mitt jobb, jag saknar Lissan. Men idag ska jag inte klaga på så mycket, för jag är ändå ganska glad även om jag har ett mongoöga som jag inte ens skulle ge min värsta fiende, eller ja.. Stefan skulle gärna få det.. men det är bara för att han tänder på äckliga saker, don't you din fisk-smekare?

Igår kan jag däremot berätta om, jag fick ett underbart litet psykbryt på Akedemiska.
Kom in vid 8.30 någongång men då på FEL akutmottagning och det första jag möts av är en väldigt, väldigt snygg man som jag vänder mig snabbt ifrån och rusar in på toaletten. Sen traskar jag och faderskapet vidare till ÖGONakuten och får sitta där i 4-jävla-timmar och det är inte nice någonstans, jag får små panikattacker pappa gömmer sig bakom en tidning och säger åt mig att jag ska skärpa mig.
Ja, visst det går ju jättebra. Jag ställer mig upp går 569 varv runt i väntrummet, ni vet så där som man ser på film och människorna omkring vill döda den där stressframkallande människan. Det sket jag fullständigt i, den smärtan jag hade då kan jag inte beskriva men jag trodde ögat skulle ploppa ut och landa i någon sates mun.

Det roligaste var att jag var så äckligt patetisk just den dagen och min pappa ville nog spärra in mig på psyk.
Jag sa både det ena och det andra.. jag var lika livsglad som en livsglad emo.
Dvs jag hotade med att dra till med drastiska åtgärder om jag inte fick komma in till en doktor snarast, jag hotade med att hugga ut ögat lite dramatiskt jag sa tillochmed att jag hellre föder barn en gång varje vecka i ett års tid.
Jag ska sluta med såna önskningar eftersom det alltid slår tillbaka så bli inte förvånade om jag snart ligger på BB och krystar för mitt liv och önskar att jag hade mitt lilla sår på hor(n)hinnan igen. That's life, that's me!
Aldrig nöjd...

Daniel (storebror) ringde mig ytterligare idag och var på krigstigen lät det som "hörru hur många tatueringar har du? och VART?" eeh.. jag svarar att jag har EN och den sitter på axeln. och han svarar: "bra! aja.. ligger du och sover eller fan håller du på med?" Ursäkta mig att jag är handikappad och måste sova typ 22h om dygnet för att bli bra igen. Sen i bakgrunden hör jag hur någon kille på hans jobb säger "men öh Danne hälsa från Robin"
och jag hör ju naturligtvist det och börjar skratta, och Daniel lägger in "håll bara käften.. hejdå!"
Jag tror dom skulle gilla om jag började jobba där, men Daniel han skulle väl däremot be om förflyttning för mig.

Jag ska nog gå in med raska steg på Gävlekontoret och be om ett jobb, eller?