Idag var första dagen för mig efter min ögonsjukdom att komma tillbaka till jobbet. Det var hur härligt som helst!
Får en kram av  Satu först av allt och hon säger det att jag varit eftertraktad, ja jag vet med en liten tår i halsen.
Tur att någon saknar mig iallafall. Sen kommer en liten pojke fram och kramar mig och han säger att han har saknat mig och han gärna vill kramas länge.
Sen går jag och möter upp mina små pluttar och Lissan kommer, hahah så jävla hängig så det finns inte. Tyckte måttligt synd om henne sen drog hon iallafall hem. Jag låg inne på vilan och väntade upp dom små.
Efter en stund vaknar minstingen, jag lägger mig brevid honom och försöker mysa lite så han ska somna om men han ligger bara och ler och gurglar. Sen tar jag iallafall upp honom och lägger honom mot mig och vi sätter oss på 'soffan' och han gosar ner sig mot mitt bröst och småblundar lite men somnar aldrig om.
Det var iallafall jätte-jättemysigt.

Vid lunchen sitter jag ensam med pluttarna vid pluttbordet och jag har två stycken 2-åriga tjejer vid mitt bord då den ena börjar
"Josse, ja vill ha mer kjydda på min macka"
jag: "Nej, du får ju äta på mackan också och inte bara slicka av smöret och kryddan."
hon: "Josse, jag måj inge bjaa.." med en ynkel-skrynkel röst och så sätter hon händerna i pannan. (hon är en bad-ass dramaqueen.)
jag: "nämen hörru! försök inte.. ät upp mackan nu."
hon: "Josse? jag mår bja nu."

och så kommer den andra: "Josse, kan du äta upp mina schöttbullar!"

Efter lunch går vi ut, jag sätter på mig ett par täckbyxir för första gången på typ 9 år. Jag kände mig som ett barn igen, termosar, fleece, jacka, mössa och vantar. Det första jag möts av när jag kommer ut är T, han är som bambi på hal is och så druttar han omkull och börjar gråta jag får gå hand i hand med honom tills vi tar tag i en pulka och drar till våran kulle... (HAHAHAHA.. "drar" typ 3 meter att gå men ok) upp på kullen hoppar i pulkan och T efter i mitt knä yeeeeey ner för kullen 1 sekunders njutning, almost. Upp och ner på den där kullen tills lillen inte pallar mer.
Sen blir han överkörd och gråter igen, sen kommer N fram till mig och säger "Josefine! S***** ligger i vattnet!" VAAA? kutar dit.. vilket vatten? och han kollar upp mot mig "babba" det är det enda han kan säga och "titta".

Jag vaknade iallafall med ett smile idag, det är väl något.

Jag har nu bestämt.. alltså jättebestämt att jag blir mörkhårig. Men då måste jag börja sola...

Sen älskar jag min meddelandesignal, skrattar lika mycket varje gång "edu go i huvve eller du har ju fått sms!" en man på göterborska. Kan inte bli bättre, inget att klaga på.

I'm back on track.