farmor och farfar <3

Idag släpade jag med pappa till Siba för att jag var tvungen att köpa en ny telefon, jag hade sjuk beslutsångest och expiditen som hjälpte mig var så sjukt rolig för han var som en ful Emil, hahaha.. helt sant. Det som var mest roligt var att han hette just Emil också, så jag skrattade för mig själv.
Sen var det ju kul att han raggade och hintade på mig när min pappa stod brevid, han hade sin telefon i fickan så säger han: "ja, man vill ju inte att den ska synas.. för när folk tittar på ens ficka tror dom ju att det är något annat.höhö"  Men han var trevlig och rolig, men som sagt. Ganska ful ändå.. vi såg bara fula människor idag.
Det sa pappa också. Eftersom vi är så JÄÄÄVLA snygga.. nejmen skämt å sido.
Jag hittade typ ingen telefon jag ville ha och varje telefon jag pekade på kollade han emil på mig och typ skrattade "vaaaaaaaaarför kan du inte förstå att man ska ha en slim-telefon.. varför kvinna, varför?"  hahah.. whata.
Sen sen ni, kom han och visade mig, min älskling i det inglasade skåpet, den här den här ska du ha sa han.
Och jag höll bara med, hell yeah! Vi kom så långt att jag ska skriva på papper ocj grejer när blixten slår ner i min skalle och helt plötsligt kan jag inte köpa den telefonen, deras datorer vill inte vara hjälpsamma eller någonting.
Sen hade jag något obetalt också. Fan fan faaaaaaaaaan. Jag började nästan gråta.
Hem igen, eller nej först till farmor och farfar för pappa behövde en toalett bråttom bråttom.
Och det första farmor säger "MEN JOSSAN VAD TUNN DU HAR BLIVIT!"  jag börjar flina och .. vaaa näää det har jag väl inte.. för det har jag ju inte, tror jag? Sen kommer farfar och håller med farmor sen säger farmor till pappa och pappa säger "jo men det har hon"  VA? han som alltid säger att jag ser gravid ut. Schysst!
Det var lite nice att höra iallafall, kände mig pretty handsome också.
Sen så började jag berätta om mina bekymmer och dom bara suckade och ja ni vet sådär som äldre människor gör. Sen innan jag och pappa ska sätta oss i bilen och brumma tillbaka hemåt så säger farmor iallafall "Men vi har ju faktiskt pratat om att ge Josefine en slant eftersom vi aldrig träffar henne knappt, så då kan väl vi få köpa telefonen till henne.. eller ja dig."   Jag sken upp som en sol medans farfar kollade på henne suspekt men ändå sa jaa det ska vi väl göra.  Halleluja jag älskar min farmor och farfar! Telefonen gick ändå på ganska mycket stålars. menar jag.

Så imorgon (söndag) åker jag och hämtar min snygging =D som jag ändå inte kan använda på 2 dagar för att alla numren och skit ska fixas och accepteras eller ja, ni vet. Sånt där trevligt.
På vägen förbi rastgården såg jag min doggelito och kutade ut och pussade på honom, han skitade ner min jacka.
Sen kom mamma och pussade på mig också och sa att jag var fin! DETTA KAN BLI EN BRA DAG (om du kan höra av dig också.)

Nu ska jag ringa till Amanda för vi ska ut och göra stan osäker ikväll, ÄNTLIGEN!

alkohol och kvinnohål dom enda hål vi tål, SKÅL!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0