Snark, snark snark.. jag är jättetrött. Hade stängning idag. och jag öppnar imorgon, yey.. yeeeey YEY.

Det har iofs varit sjukt fint väder idag så man ska absolut inte klaga. Hade tillochmed trekvartsmjukisarna på mig utan att frysa. Score! Nu kan det få bli riktig sommar så man kan sola och bada, jag känner att jag behöver det. Riktigt riktigt mycket. Någon som kan fixa fram den snabbare än kvickt kanske? Jag vore högt tacksam då.

Jag och Lissan hade några djupa diskussar inne på vilan idag med viskningar alltså för att inte väcka barnen när dom väl hade somnat. Vi kom in på vad man egentligen skriver i sin blogg och hur öppen man är egentligen utan att ens bry sig om vem som kanske sitter där hemma och läser. Jag menar, jag bryr mig inte ett dugg. Det jag skriver det är jag. Har ingenting att hålla inom mig, om det inte är nödvändigt.
Men annars så, varför? Roligare att läsa om hyss och allt möjligt. Jag älskar att läsa bloggar där folk är helt öppna och skriver vadfansomhelst utan att ens tänka efter "vad fan var det jag skrev".  Varför skämmas för den man är?
Mina nära vänner kan skratta med mig när dom läser min blogg för dom vet exakt hur jag fungerar och dom lever sig in i situationerna jag beskriver och kan se mina uttryck osv framför sig. Därför tror jag på något sätt att det är roligare för dom att läsa. Mindre roligare för mig som inte kan berätta någonting utan att dom redan vet allting.

Fast ändå väljer jag själv vilka personer jag kan vara mig själv FULLT ut med. Jag skulle inte direkt sitta med chefen eller kanske någon av mina andra kollegor och berätta mina snuskigaste fantasier i detalj. När jag säger detalj, då menar jag verkligen detalj. Jag menar hur kul är det när en människa säger "mm, jo.. vi hade sex".
Jaha, vad kul. ACTION, JAG GILLAR ACTION! Som sagt.. det har jag sagt ett antal gånger nu.

Förresten har jag kommit på att jag har en så jävla snygg granne. Varför har jag inte tänkt på det tidigare för?
Jag såg honom en gång när han gick till bilen men tänkte inte mer på det. Sen såg jag honom med en vän på våran nya pizzeria som vi blivit grannar med. När jag var där med min lillebror. Jag tycker inte om att gå omkring bland folk med min lillebror, folk får för sig att vi är tillsammans. Men jag kan ju inte ropa brorsan på honom, det låter helt sjukt. Han är ju ändå Pontus för mig. Men hur ska man visa folk att vi är syskon och inte ett par då? Jo, jag låter argare och mer förbannad på honom fast jag inte ens är det. Men då tänker säkert folk "fyfan vilken kärring till flickvän den där stackars killen har". Ingen bra idé. ingen bra idé. Så jag försökte lista ut något, typ ringa nån på telefonen och avsluta med PUSS, eller någonting. Helvete.
Iaf, jag såg grannen imorse igen, hello there.

Jag känner mig som en pösmunk, en deghög.. en.. ja.