Igår var jag, lillebror och min käre padre in på SATS och skrev in oss. Det kändes som en lättnad. Det var det jag behövde. Jag var helt speedad när jag kom hem från gymmet igår. Helt sjukt!
Min personliga tränare var en kanonkula. Hn var charmig och jättegullig när han ringde sin "blivande fru".
Min PT: "ja, jag saknar dig med älskling.. jag kommer hem sen, ja jag lovar, hehe.. puss".

Jag satt där som ett fån mittemot och "åååååååååh"ade för mig själv i huvudet. Jag hade inte mod nog att göra det så där öppet på gymmet direkt.

Något jag däremot satt och pratade öppet om. Vad jag vill göra med kroppen? Mitt mål och hur vi ska nå dom målen.
Det kändes tufft, trodde jag kände en tår först. Han klappade mig bara på axeln och sa "det ska bli kul att få arbeta med dig och din kropp". Ok, nu när jag läser det i huvudet kan det låta lite väl.. men ni förstår väl hur jag/han menar.

När jag kom hem så flashade jag både med mitt fina SATS-kort och min fina SATS-vattenflaska!
Nu ska jag bara köpa ett par rediga träningskläder. Man måste väl vara snygg när man tränar med.

Alltså förstår ni hur snygg jag ska bli!?!?! TACK O HEJ LEVERPATTE!